Hej och god kväll på er!
Min första helg ensam i lägenheten. Märkligt och en känsla av att ”det bara är på låtsas” slår mig flera gånger per dag. Som om jag är en skådespelare i min egen film och som placerats någonstans i väntan på att få komma hem. Men det här är ju mitt hem. Det kommer nog bara ta ett tag och inse det.
Helgen överlag har annars varit OK. Mysig bio med Emilie i fredags och bubbel på stan tillsammans med Emil igår var två lyckopiller som förgyllde helgen och gjorde att fredag och lördag blev hanterbart. Idag har det varit lite värre. Söndagar förknippar jag på något sätt med hemmalunk och tillsammanstid med den man tycker om. Och att spendera en solig söndag ensam gjorde ensamheten ännu mer påtaglig och idag har jag känt mig ganska nere, trots det strålande vårvädret som visade sig. Lyckades i alla fall få till en långpromenad i solen och avslutade med att grädda några våfflor dagen till ära. Det gjorde denna dag något enklare även om jag just nu mest bara längtar till att helgen ska vara över.
💞
❤
Är också nybliven singel. Håller med om att söndagar är ”värst”. De brukar kännas ganska så långa med? Det blir bättre, så får vi tänka ❤️
Känner så igen mig, har också haft brustet hjärta och ensamheten blev så påtaglig i vissa situationer. Det värsta var att jag fick flytta hem till mamma (som bodde i lgh tvärs över gräsmattan) och det gjorde så ont att se vår gamla gemensamma lgh där han bodde kvar varje gång jag skulle rulla ner rullgardinen och försöka sova, hemskt. Mycket serier, gråt, god mat, familj och vänner är mina bästa tips! Kram