Att kliva ur sin comfort-zone.

På min önskelista

 
 

outfit

Blus – Vila / Armband – Selected Femme / Jeans – H&M / Klocka – Larsson & Jennings / Örhängen – Dyrberg Kern / Boots – K. Cobler

 
 

Så började en ny vecka. Vi är nu exakt 19 dagar från deadline gällande trycket av Bröllopsmagasinet – senaste utgåvan. 19 dagar och det kommer vara fortsatt fullt ös fram tills dess. Men det är fullt ös i en kategori som jag är van vid, som jag gjort förut och som jag behärskar. Därför känns dessa 19 dagar riktigt behagliga om man jämför med mina senaste 2 veckor där jag planerat en bröllopsmässa och modevisning för första gången. De senaste 2 veckornas arbete var helt nytt för mig och jag var stundtals både förvirrad och väldigt stressad.
 
Men det är liksom det jag älskar med att arbeta; att få kliva ur sin comfort-zone. Gör man hela tiden saker man kan och är bekväm med utvecklas man inte. Visst; man känner sig trygg på jobbet (vilket man måste göra för välbefinnandet större delen av tiden) men det blir också monotont arbete. Och vid det här laget känner jag mig själv såpass väl och vet att jag inte klarar av att bara göra saker jag kan under en längre period; nej jag måste utmanas. Måste få svett-attacker och djupa veck i pannan och nästan slå knut på mig själv. För när jag väl kommit ut på andra sidan är jag tusen erfarenheter rikare och känner mig lite bättre, lite starkare och mycket stoltare.

 

Oavsett hur utmaningen gick, om den gick bra eller dåligt så är jag alltid i slutändan glad över att jag tackade JA. För då vet jag vad jag går för; det är liksom ett test för min kapacitet och ett test för vad jag gillar, vad jag är bra på och vad jag kan förbättra.

 
 

Så,

även om de sista dagarna stundtals varit hemska är jag så himla glad över att jag fixade det och jag fixade det dessutom med bravur. Och de kommande 19 dagarna blir också hektiska; men med en go känsla i magen och en rutin som är skön att återgå till.

 
 
signatur
 
 

Att ha gjort en modevisning.

Okategoriserade

 
 
dsd 001

dsd 002

dsd 008

dsd 006

dsd 009

dsd 004

dsd 005

dsd 012

dsd 011

dsd 003

dsd 007

dsd 010

 
 

Alltså, jag är så himla, himla stolt. Igår klarade jag att genomföra min allra första modevisning. 72 st bröllopsklänningar, 13 stycken kostymer, 11 modeller och 2 stycken visningar á 40 minuter inför flera hundra blivande brudpar.

 

Jag ska inte ljuga och säga att det var en dans på rosor: det var det inte. Ett hemskt väglag på vägen upp till Oslo på morgonen gjorde att vi blev något sena upp till mässan och väl på plats skulle vi hinna med en genomgång, prova alla klänningar en gång till och fixa hår/makup. Och när både assistenterna från brudbutikerna som skulle hjälpa till att klä modellerna och när frisörerna ville lägga cirka 3 timmar vardera på deras arbete fick jag bestämt sätta ner foten flera gånger och visa vem som bestämmer. Vissa gånger fick jag till och med handgripligen ”hämta” modellerna och ta av dem kläderna för att trä på klänningen som skulle nålas in.

 

Men, i slutändan? Det blev så himla bra! Första visningen var lite skakig men efter en genomgång med modellerna efteråt satte vi andra visningen så jäkla bra! Och jag stod framför scenen och skötte musiken, ljudet och såg till att skärmarna bakom scenen visade rätt märke på rätt klänning. Och så beundrade jag hur himla duktiga alla var. Hur de verkligen gjorde sitt yttersta och genomförde en andra visning i världsklass.

 
 

Så ja, jag kan nu stolt titulera mig som projektledare för en modevisning och det känns så fruktansvärt bra.

 
 
signatur
 
 

Morgonstund.

Okategoriserade

 
 
tea 001


 
 

Herrejösses, idag gick jag upp aningens tidigare än vad både min kropp och knopp önskade. Men om några få minuter ska jag möta upp de andra i stan och plocka upp de fantastiska modellerna som ska gå visningen och då gäller det att ha piggnat till. Sedan kör vi upp till Oslo och väl framme räknar jag med ett tempo i ultraspeed. Förhoppningsvis när bilen rullar hemåt senare ikväll känner jag mig nöjd med dagen. Stolt över min insats och efter att ha gjort ett hejdundrandes välgjort arbete.

 

Men först; mässjobb i Oslo och premiär för min allra första modevisning. Wish me luck!

 
 
signatur
 
 

Och så var det…

Okategoriserade

 
 
kaffe 001

kaffe 002

kaffe 003

 
 

…fredag. Och på kontoret kämpar alla frenetiskt med det sista som ska ordnas inför mässan och modevisningen imorgon. Alltså, det är fantastiskt roligt att få ha huvudansvaret och ordna med detta men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade till det var över, haha.

 

Hur som helst; det ska bli spännande imorgon och vill ni följa med under de hektiska timmarna och få en glimt av en fantastisk modevisning (signerat mig) och se underbara bröllopsklänningar så följ mig på Instagram (@annastormphoto).

 

Nu? Nu ska jag slänga i mig lunch på 3 minuter och sedan fortsätta att bocka av listorna på saker att göra.

 
 

signatur

 
 

Det där med doftpinnar, alltså.

Hemmet

 
 
doftpinnar


 
 

Doftpinnar har ju funnits i ca hur länge som helst. Eller nja, kanske inte hur länge som helst men under en väldigt lång tid åtminstone. Men jag har liksom aldrig kommit mig för att köpa några utan de tiotals olika doftljus jag har hemma har fått vara nog för min ”doftbonanza”. Men så fick jag dessa i julklapp av syrran och är helt fast! Ett par doftpinnar från Rituals i doften Sweet Sunrise som doftar helt magiskt. Den maskulina doften av ceder blandas med söt apelsin och fyller rummet med en oerhört behaglig doft som liksom puffas ut med jämna mellanrum. Inte för lite och inte för mycket utan sådär lagom svenskt som kan vara underbart i vissa fall (som med fallet kring dofter).

 

Hur som helst. Otroligt nöjd är jag och detta kommer så överst på inköpslistan så fort detta är färdigförbrukat.

 
 

signatur