Ikväll var jag på gymmet. Efter en Italien-resa och en jädrans segdragen förkylning var det så himla skönt att vara tillbaka där jag hör hemma; bland testosteron, endorfiner och energi. Träningen alltså, den har blivit som luft, vatten och mat för mig. Jag behöver träningen för att fungera, för att må bra. Att lägga in schemalagd vila mellan varven är bara positivt för kroppen, för återhämtningen. Men blir jag utan träningen i för många dagar är det som om något fattas mig.
Jag behöver träningen för att bli pigg, för att få den där lilla extra energin jag behöver i vardagen och framför allt behöver jag känna ruset av endorfiner precis efter ett bra avslutat pass. Jag har skrivit lite längre om min passion för träning HÄR och jag kan bara konstatera att min kropp är skapad för rörelse och mår som allra bäst när jag regelbundet får utmana muskler och psyke.
