…och så var vi hemma igen. Efter 13 dagars semester öppnade vi dörren till lägenheten och lassade ur all packning från bilen i en enda hög mitt på golvet. Hemma. På ett sätt är det såklart skönt, men jag drabbas alltid av någon slags ”post vacation depression” efter en semester. Ångest. Känslan påminner om den känsla man kände som barn dagen efter julafton. Ni vet, när man inser att något man längtat så mycket efter är över. Tomhet.
Jag vet såklart att denna känsla snart kommer gå över. Jag älskar ju mitt hem, mitt jobb, träningen, mysiga hemmamiddagar, mina vänner, familj och vardagen. Jag vet att jag inom några dagar kommer vara tillbaka i vardagslunket och faktiskt älska det. Men nu? Nej. Jag känner mest tomhet, sorg och ångest över att vara hemma och att semestern är över. Till skillnad mot Fredrik som glatt studsade runt här hemma när vi kommit innanför dörren och 5 minuter senare åkte till gymmet på gott humör ville jag bara låsa in mig hemma och grotta ner mig i mina känslor. Läste om detta ”syndrom” någonstans för länge sedan och att det tydligen ska vara rätt vanligt. Är det kanske några av er som känner igen er?
Hur som helst. Hemma. Och om några dagar (eller kanske bara timmar?) så kommer det kännas fantastiskt. I ryggen har jag i alla fall världens bästa semester och jag längtar efter att få berätta och visa er mer från den ♥
