Morgondimma.

Varenda morgon denna vecka som jag tagit bilen eller promenerat till jobbet har jag inte kunnat låta bli att förälska mig i morgonljuset. När dimman släpper från marken efter den kalla natten och stiger upp mot krispig luft – magsikt vackert! Och jag har hela veckan tänkt att det här måste jag ta vara på; morgondimma, solljus och magi.

Så idag,

idag ställdes klockan tidigt. Redan kl 05.45 ringde den och så tog vi oss ut. Jag, Fredrik, kameran och ryggsäckar fulla av filtar, smörgåsar och nybryggt kaffe i termos. Vi åkte ut till naturreservatet här i närheten, där sjöarna och stigarna avlöser varandra. Här trodde vi att dimman skulle ligga över vattnet och ljuset vara mjukt och magiskt på en och samma gång. Och mycket riktigt. I takt med att solen steg upp och ljuset svepte in lättade ångorna från vattnet och steg upp i en mjölkvit, mjuk dimma. Det var SÅ vackert! Och jag knäppte av bild efter bild och stannade då och då upp och tappade nästan andan av naturens skönhet. Att befinna sig mitt ute i skogen kl 06.30 en oktobermorgon är som balsam för själen. Det är så tyst, så stilla och luften är fuktig och sval på samma gång.

Och i takt med att solen visade sig lättade dimman försiktigt och femtio nyanser av höstlöv trädde fram och skapade den bästa frukostvyn jag kunde tänka mig.

Ja. Att ställa klockan på 05.45 en ledig dag för det här? Bästa beslutet någonsin.