Grå.

Igår hade jag en lugn och skön onsdagskväll. Efter ett härligt Body Balance-pass på gymmet mötte jag upp Tommy på stan för kaffe och ta-ikapp-det-senaste-tid. När det sedan var kolsvart utanför fönstret tog jag mig hem och spenderade resten av kvällen med att storstäda lägenheten och planera helgen.

Och idag? Idag är det riktigt grått ute. Dimman och de mörka molnen gör att man måste tända alla lampor inomhus för att göra ett tappert försökt till o lura hjärnan att det är dag och inte kväll. Mörkret alltså, jag är inte riktigt van vid det. Mysigt? Absolut. Men min kropp blir stressad av mörkret. Det är omställningen tror jag som är värst – att gå från ljust till mörkt. Flera kvällar de senaste två veckorna har jag kommit på mig själv med att yra runt som en tok i lägenheten. Yra runt och tänka men herregud är det redan mörkt, jag som måste laga mat, hänga upp tvätt och redigera 15 bilder innan jag går och lägger mig. Sedan kollar jag på klockan. 19.14. Och då inser jag ju att jag har minst 3-4 timmar på mig innan jag ska sova och jag behöver inte alls känna mig stressad. Fast min kropp hänger liksom inte med. Den tror att jahopp, nu är det mörkt, nu är klockan 23.45 och dags att sova.
 
Ja, lite jobbigt är det allt innan man vänjer sig vid mörkret. Känner ni igen er eller njuter ni bara över att få vara inne bland tända ljus och mjuka plädar?

Hur som helst. Idag har vi torsdag. Visserligen en grå sådan men ändå en skön dan innehållandes kontorsjobb och instruktörstid på gymmet.