Idag har jag haft kvällspicknick. Efter en söndag där 3 timmar spenderades på balkongen i bikini(!) tog jag mig till gymmet och instruerade TRX-pass tillsammans med Emilie för såväl nya som erfarna deltagare på gymmets ”öppet hus”. Sedan tog jag mig hem och duschade och slängde i mig middag. Lagom till klockan sedan slagit 17 kom världens bästa Sarah och hämtade upp mig.
Och jag hade packat picknick-korg och vi tog oss upp till skogen. Lämnade korgen i bilen och startade kvällen med att promenera runt bland spåren. Och alltså, höstpromenader i skogen kan vara det bästa som finns. Luften är klar och hög och överallt doftar det av gran och löv och blåbärsris. Och det är svalt utan att vara kallt och det är liv i träden utan att pollenallergin gör sig till känna och motljuset som strilar mellan trädstammarna är nästan magiskt.
Så vi promenerade. Och tog ikapp saknad tid och stannade då och då bara för att njuta. För att dofta skog och för att minnas tillbaka alla år vi som barn lekte i skogen. Sarah har liksom varit min allra bästa vän sedan jag var 2 år gammal, så vi har liksom upplevt allt tillsammans. Och idag i skogen återupplevde vi barndomsminnen där vi spenderade timmar och åter timmar med att vara i skogen. Med att bygga kojor eller plocka bär eller att rensa översvämmade bäckar från kvistar och löv. Skogen alltså, den håller jag så himla kär.
Och efter promenaden hämtade vi korgen i bilen och gick ner till sjön. Bredde ut filtar på bryggan och slog oss ner i det magiska kvällsljuset. Och sjön var spegelblank och himlen klar och vi drack kaffe och åt bullar och tittade på änderna som ljudlöst gled fram i det mörka vattnet. Och så pratade vi resor. New York och Amsterdam och London och Paris. Och vi fantiserade och gjorde upp planer och framtidsdrömmar på det där sättet som vi gjort ända sedan vi var 2 år gamla. Sarah alltså. Min bästa vän i 23 år och min bästa vän, för alltid. En sådan person som jag aldrig någonsin har tråkigt med. En sådan person som efter 23 år fortfarande kan överraska mig och som får mig att upptäcka nya egenskaper hos henne som jag älskar mer och mer för varje år som går.
Så där satt vi. På en brygga i skogen och pratade och njöt frisk luft och värmde oss med kaffe och filtar. Vi satt där tills myggen kom ikapp oss, tills solen hade försvunnit ner och tills kylan smög sig på så att vi packade ihop.
Men,
en helg som avslutas med kvällspromenad och picknick tillsammans med världens bästa, alltså. Så vill jag ha varje helg.
♡
Ser härligt ut och jag ser att ni har den hösten som jag längtar efter, jag fick ta till Photoshop för att få fram känslan jag var ute efter för skogen var nästan vårgrön.
Ja, kan tänka mig att det tar några dagar till innan hösten kommer till Skåne, men när den väl gör det är det SÅ vackert 🙂