Vas – Mio
Torsdagar ja, det är ju veckans längsta dag för min del. Först bockar jag av nio timmar på kontoret och sedan väntar två timmars instruktörstid på gymmet. Och ja, ibland blir jag trött redan på morgonen bara på tanken av den kommande dagen. Men på något sätt tar man sig igenom den. Och de där timmarna på gymmet efter en hel dags arbete med hjärnan, att få träna kroppen istället, det är så fruktansvärt välbehövligt och jag älskar varje minut som jag står på scen.
Men, efteråt. Ja då både känner jag mig och ser förmodligen också ut som ett utsketet äpple och jag vill bara krypa hem och slänga mig i soffan och inte röra ett finger på resten av veckan.
Men ja,
det går ju liksom inte för då vet jag att jag skulle bli fruktansvärt rastlös. Istället låter jag bara torsdagskvällen vara min, min och soffans och trötthetens. Så det är vad jag gjort fram tills nu, låtit tröttheten ta överhand och bara legat som en hoptrasslad hög bland kuddarna och jag önskar att jag kunde ligga kvar någon timme till. Men jag har en väska som måste packas och disk som måste diskas så jag får försöka samla ihop mig själv och göra lite nytta under dygnets sista timmar för sen får jag krypa ner bland nytvättade lakan och somna på mindre än tre sekunder.
