I förra veckan föll årets första snö över oss på västkusten och förvandlade ett mörkt och regnigt landskap till alldeles ljust och gnistrande. Så otroligt härligt! På jobbet passade vi på att ta lunchpromenad i vinterlandskapet, på vägen till kontoret lyssnade jag på julmusik för att förstärka känslan av jul och i fredags kväll efter avslutad jobbvecka och hämtning på förskola tog jag med Gillis ut på hans livs första pulkaåkning. Så himla mysigt!

Nu har visserligen snön smält bort (känns som en klassiker på västkusten), men jag hoppas på mer snö inför jul, hur magiskt vore det inte med en vit julafton? Vi ska dessutom fira jul hemma hos oss i år och jag hoppas på morgonpromenad på julaftonsmorgon i nyfallen snö ♥

Måndag kväll och vi har precis landat i soffan efter en start på den nya veckan. Och innan vi tar helt sats på den nya veckan tänkte jag köra en liten tillbakablick på helgen som varit, häng med!

Fredag och här stämplade jag ut från hemmakontoret lite tidigare för att promenera upp till förskolan och hämta Gillis innan barnvakterna kom. Älskar älskar ÄLSKAR att hämta honom från förskolan, så mysigt att höra hur hans dag varit!

Jag och Marius hade sedan en datenight inbokad och vi hade biljetter för att se Filip Hammar och Fredrik Wikingssons show ’Älskade vän’. Showen ägde rum i Partille Arena och innan showen behövde vi slänga i oss lite middag så vi körde faktiskt en bil-date där vi köpte med oss burgare från O’s och åt i bilen. Så himla mysigt ändå – ibland behöver det inte vara krångligare än så. Vi två som fick prata utan att bli avbrutna av en pratglad 1,5-åring (hehe), sittandes i bilen och äta otroliga burgare, 10 av 1o!

Sedan var det dags för show och HERREGUD så bra den var! Jag har ju följt Filip o Fredrik i typ 10-15 års tid när de började sända sina första tv-program och podden har jag lyssnat på ända sedan start. Så att se showen var verkligen som att få en resa tillbaka genom dessa år samtidigt som vi fick se lite nya sidor hos dem. Så jäkla bra, skrattade mig igenom den dryga timmen showen var och hade mascara långt ned på kinderna efteråt.

På lördagen sedan började jag och Gillis dagen med lekplatshäng och sedan långpromenad i det kalla och dimmiga landskapet. Nu börjar det blir riktigt kallt hörni, men ändå så skönt o slippa regnet som öst ner över västkusten senaste 10 dagarna typ.

På kvällen sedan blev vi spontant hembjudna till ett kompispar i stan. Så vi piffade till oss, köpte med oss lite blommor och promenerade hem till dem. Här bjöds det på vin, fantastisk mat, quiz och häng. Så otroligt trevligt! De har dessutom en dotter i Gillis ålder och alla med småbarn vet hur fantastiskt det är att hänga med vänner som har barn i samma ålder. Alla roar sig liksom på olika sätt och att hänga blir så enkelt ♥

Och idag? Idag mötte vi upp ovanstående familj + ett par andra vänner för kaffehäng på lekplatsen. Kidsen lekte, vi drack kaffe och tog ikapp tid och höll ett öga på barnen så de inte halvt skulle så ihjäl sig – haha att ha barn är att ständigt ha split-vision och tankarna på minst 7 håll samtidigt.

Sedan bestod resten av dagen utav mys hemma, jag besökte gymmet en snabbis och sedan bestämde vi oss för att införa en ny söndagstradition; nämligen att tända brasan och laga en finmiddag! Ofta behandlas söndagar av oss som typ en vardag (eller förberedelser inför kommande vecka i alla fall). Vi städar, fixar, veckohandlar och lagar första matlådorna för veckan. Och ofta består middagarna på söndagar av typ linsgryta eller annat (visserligen gott) men också ganska trist. Men nu vill vi så ofta vi kan försöka sätta guldkant även på söndagarna så igår blev det citruspasta, brasa och mys. Så himla trevligt och ett fint avslut på en fin helg ♥

 

Att vara förälder är absolut någonting man växer in i och det går liksom inte att förbereda sig på HUR man ska vara som förälder, jag antar att mycket val och beslut man gör som mamma eller pappa handlar om egen instinkt och hur man själv har blivit uppfostrad. Mina inre värderingar återspeglas liksom i sättet jag själv uppfostrar och tar hand om mitt barn. Lite läskigt ändå, tanken på hur många beslut man tar som bara ’sitter i ryggmärgen’ och som kanske inte alltid är aktiva eller genomtänkta beslut – utan sådant som går på instinkt. Men på ett sätt också väldigt betryggande. För sättet som jag ’blev’ på blev ju väldigt bra (om jag får säga det själv), så om jag kan få mitt barn till att bli och känna likadant som jag gör genom mina instinktiva beslut vad gäller barnuppfostran så är jag mer än nöjd.

 

 

Men även om många beslut som rör Gillis kommer omedvetet från min sida är det ändå några aktiva beslut jag tagit i mitt föräldraskap. Som det där med (typ) nolltolerans mot skärmtid. Jag VET att det kommer en tid då han ska få se på tv, kanske spela datorspel eller ha en egen smartphone och göra gud-vet-vad. Men jag är så starkt emot skärmtid just nu. Han är liksom bara 21 månader gammal och behöver absolut inte de kickarna som skärmtid ger. När jag frågar vänner och kollegor om tips och råd kring barnuppfostran (de som har lite äldre barn) så säger alla en sak som är identisk och det är ”hade jag vetat hur skärmtid påverkar barn hade jag varit mycket strängare med det när de var små”. Och ja, jag kan verkligen förstå vad de menar. Skärmtid är en drog. Kickarna ett litet barn får genom att kolla på tecknat är liksom högre än kickarna de får vid lek. Och när de väl har vant sig vid de kickarna av dopamin kommer det vara i princip omöjligt att få barnet till att leka själv. Till att använda fantasin och till att utvecklas. Så nej, Gillis får inte kolla på någon skärm för mig. Enda undantaget är när jag ska klippa håret på honom, han är lite rädd för saxen och det enda som fungerar som distraktion är att han får titta på telefonen medan jag klipper. Men det rör sig kanske om 5 minuter 1 gång i månaden. Och det är OK.

Nu kanske jag provocerar någon här, men handlar inte skärmtid för ett litet barn i grund och botten att man är lite bekväm som förälder? Visst är det lättare att sätta barnet framför en skärm så att man som förälder kan göra annat. Kanske orkar man inte leka med barnet och då istället lockar med att barnet får se på telefonen. Jag vet att jag låter hård, men det är min syn på det. Jag har absolut förståelse dock för ensamstående föräldrar som måste laga mat eller göra andra hushållssysslor medan barnet/barnen är vakna och då kanske erbjuder skärm som en snabb lösning. Men i mitt fall vill jag undvika skärmtid så mycket det bara går.

 

 

Ett annat aktivt beslut är det där med sömnen. Och en av de sakerna jag är stolt över i mitt föräldraskap är sömnträningen vi gjorde med Gillis när han var 6 månader gammal. Vi hade då – under typ 2 månaders tid – kämpat med sömnen och i korta drag bestod nätterna av att han vaknade var 20:e minut och ville amma (snutta) och sömnen för både mig och honom var katastrof. Jag visste liksom att jag inte skulle klara EN SEKUND längre av detta och vi tog hjälp. Köpte kursen ’Sovande Barn’ och var fast beslutna på att gå all-in på denna kurs. Och alltså hörni, det är mina bäst investerade pengar någonsin. För på 2 månader fick vi honom till att sova HELA NÄTTER helt själv i egen säng i hans egna rum. Och så är det än idag, sömnen är inga problem för oss. Han lägger sig omkring kl. 18.30 på kvällarna och sover till 06.30 på morgonen utan uppvaknanden. Och jag kan för mitt liv inte begripa hur man som förälder orkar vakna en eller flera gånger per natt under flera års tid och ta hand om uppvak av barn. Jag hade då inte överlevt.

 

 

Och nu en sak som jag VILL ta ett aktivt beslut kring när det kommer till barnuppfostran och det är att låta Gillis vara med i köket så mycket. Köpte häromdagen en hjälpa-till-pall till honom så att han kan vara med i köket, baka och laga mat. Vill få honom till att upptäcka glädjen till matlagning och bakning och lära honom att mat är något UNDERBART och något som enbart är fyllt med lust och glädje. Aldrig ångest eller tvång. Jag minns själv att jag som barn tidigt var med i köket och älskade det. Och igår kväll bakade vi tillsammans, han och jag. En sockerfri kaka och det var en sådan fröjd o se honom i köket, hur han så gärna ville hjälpa till, var stolt över att han kunde det och när vi sedan skulle smaka på kakan åt han med otrolig aptit, för han hade ju varit med och lagat själv och jag tror det gör underverk för barnens matglädje – att de själva får vara med och laga det de sedan äter.

 

Har du något som du är extra stolt över kring ditt föräldraskap eller något som du kanske aktivt vill ge eller lära ditt barn?

Häromdagen lyssnade jag på en podd där de hade en frågestund där man förväntades svara med en siffra på en skala mellan 1–10 på de olika frågorna eller påståendena som ställdes. Jag kan älska denna typ av ämnen för de föder alltid nya tankegångar hos mig och nya diskussioner med dem eller den som jag utför detta på. En av frågorna löd: ”Vilken siffra skulle du ge din nuvarande bostad?”

När jag hörde frågan ville jag instinktivt svara en 7: a. För huset vi bor i är perfekt, men det är ändå ett gammalt hus där kök behöver renoveras, badrummet skulle må bra av en totalrenovering, där trädgården kunde varit större så Gillis haft mer yta att springa på och där våra gjorda renoveringar inte skulle se FULLT SÅ hemmagjorda ut.

Men så tänkte jag ett varv till och funderade över detta. Över fenomenet LYCKA och när jag egentligen känner mig lycklig.

En av de stunderna i livet som jag verkligen älskar och skulle namnge med ordet LYCKA är fredagskvällarna hemma. Där jag står i köket, har satt på en spellista jag gillar med låtar som gör mig glad, när jag häller upp ett glas vin – vitt som är så där iskallt så att vinglaset blir immigt eller rött vin som fyller munnen med en mjukhet och strävhet på en och samma gång. När jag får stå vid spisen, laga fredagsmiddag åt min familj, min sambo eller bara till mig själv och samtidigt stoppa in en eller två oliver i munnen. DÄR, exakt den där stunden är lycka för mig. Och då slog det mig; att jag har känt exakt samma lycka oavsett hur min omgivning har sett ut. Jag har känt den lyckan i ett vackert semesterboende, i min gamla fina lägenhet, i vår förra (extremt sunkiga) lägenhet samt i vårt nuvarande kök i vårt nuvarande hem. Och med den vetskapen insåg jag; mitt hem är en 10: a. För om jag kan känna LYCKA på detta sätt idag spelar det faktiskt ingen roll om köket är totalrenoverat eller inte. För lycka sitter inte i materiella ting. Kortvarig lycka= Absolut. Jag kan vara SÅ glad över min nya väggfärg, min nya jacka eller mina nya skor. Men tillslut vänjer man sig vid det nya och den där lyckan man kände i början finns inte längre kvar.

Nej riktig lycka sitter i inställning och människans grundläggande behov; så som tak över huvudet, mat som mättar och att vi får lov att omge oss med en eller flera människor som vi älskar och som älskar oss tillbaka. Lyckan är alltså inte bara en renovering eller ett köp bort.

Och med den insikten rankar jag därför mitt nuvarande hem som en 10: a. För jag VET att ett nytt kök gör mig inte LYCKLIGARE, men visst kan det sätta guldkant på tillvaron och det är en helt annan sak. För visst älskar vi att omge oss med fina ting och att förändra det materialla lite då och då. Jag gör då det. Men LYCKA – det är något annat.

Förskolebaciller hörni, det är verkligen nästa nivå av virus. Även om typ alla våra vänner har gått igenom detta och verkligen förvarnat oss så var jag nog ändå inte beredd på att jag själv också skulle drabbas av förskolebacillerna. Jag har, i ungefär 8 veckors tid nu varit mer eller mindre förkyld / haft oklara symptom varje dag i dessa 8 veckor. Trodde jag hade bra immunförsvar, jag som äter hälsosamt, tränar och rör på mig och sover 8h typ varje natt. Men nej, förskollebaciller är NEXT LEVEL.

Nu? Den senaste veckan har min mun(?) ballat ur. Har en sträv känsla i hela munnen, blåsor i gommen, irriterade och svullna smaklökar och jag vet inte vad. Ringde läkaren som trodde virusblåsor men oklart – ska avvakta ytterligare en vecka och se om det försvinner av sig självt. Men alltså HÅHÅ JAJA känner jag mest. Vore skönt o bli helt friskt nu snart kanske.

Men jag kämpar på och tänker att immunförsvaret efter denna höst/vinter kommer vara dunder, tror ni inte det?