Igår var det ju födelsedag. Bästa födelsedagen som firades tillsammans och delad med tvillingsystern. Förutom god mat, trevligt sällskap och oansenliga mängder fika så fick jag också vansinnigt mycket vackra paket. Vackra paket inslagna i fint papper och skira band och som innehöll saker som fick magen att dansa jitterbugg och polka, samtidigt. Jag tror aldrig att man blir för gammal för att öppna paket, alltså. Möjligtvis att ekonomi och sunt förnuft  sätter stopp – men i hjärtat och själen? Ja, då blir man aldrig för gammal.

 
 

Hur som helst. En kalasbra födelsedag som fick avrunda en härlig helg och nu? Nu gör jag mig redo inför en ny vecka och en vecka som börjar med solsken och klarblå himmel.

 
 

T-shirt och halsband – Lindex

Kjol – Lånat av syrran

 
 

 
 

 
 

 

 
 

Idag är ingen vanlig dag för det är min (och Linns) födelsedag. Hurra hurra hurra!

Fy tusan vad jag älskar att fylla år, alltså. Jag blir aldrig för gammal för att ohämmat frossa mig i gratulationer, öppna paket och äta oansenliga mängder tårta. Bästa som finns!

 
 

Och efter en makalöst god frukost och paketöppnande hemma hos Linn tog vi bilen hem till mamma. Här? Här öppnar vi ännu mer paket, lagar ceasarsallad till lunch och inväntar gästerna till tårta. Det är fint att fylla år, det är det.

 
 

 
 

 
 

 

 

 

 

 

 
 

Koffein och socker i kombination med tidningsläsande alltså, det tillhör absolut favoritsysslorna på en helg.

 

Och idag, efter träning på gymmet och strosande på stan bakade vi hallongrottor och bryggde starkt kaffe. Sedan har vi suttit i soffan och bläddrat i magasin och planerat New York. Japp, jag och syrran åker till The Big Apple i slutet av denna månaden och jag är så galet pepp på det! Har alltid haft en längtan om att besöka staden och att göra det ihop med den jag älskar mest? Oslagbart.

 
 

Häpp, nu ska vi fortsätta att baka kakor medan ugnen är varm. 26-års kalaset imorgon måste ju nämligen innehålla hembakat och då passar vi på att göra allt som vi tycker är gott. Senare ikväll? ja då väntar lite firande i förskott tillsammans med världens bästa vän ute på stan och vi byter hembakat och mjuka kläder mot drinkar och högklackat.

 
 

 
 

 
 

 

 

 

 

 

 

 
 

Igår var det dags för grillpremiär för mig och syrran. Vi tog oss upp till sjön där ljuset var vertikalt och varmt och där luften doftade vår. Där grillade vi korv, drack bubbel och höll ett ständigt vakande öga på kanadagässen som stundtals befann sig lite för nära. En väldigt fin inledning på helgen och mat smakar aldrig så bra som utomhus.

 
 

Nu? Nu har vi precis ätit frukost och tänkte röra oss ner till gymmet. Ha en underbar dag, fina ni!

 
 

 
 

 
 

 
 

Vissa gånger tar det 5 veckor mellan besöken. Nu? Ja, nu har det bara gått 4 dagar sedan jag var ”hemma” och jag ska åka dit igen.
Förra gången åkte jag dit för påskfirande och långledigt och löprundor i skogen. Nu åker jag tillbaka för födelsedagsfirande, drinkar på stan och kanske årets första grillning. Fantastiskt.

 

Det är fascinerande det där, ändå. Hur hemma alltid är hemma. Jag växte ju upp i den lilla staden Tidaholm. En stad där alla-känner-alla. Där kedjorna i butiksväg bytts ut mot små enstaka butiker med egna kollektioner. Där man inte kan (kunde) köpa sig en espresso utan det var bryggkaffe och småkakor (för 2 kr/st!!) som gällde. Staden där jag växte upp med gångavstånd till allt, men min bästa vän som granne och där jag lärde mig allt om livet och lite till. Men också staden där jag, efter 20 år, var så fruktansvärt trött på tillvaron och småstadsidyllen.

 

Så jag flyttade. Och ibland tror jag att det är precis vad som krävs. You don’t know what you got until you say goodbye sägs det ju. Och OJ vad det stämmer. Åtminstone i detta fall. För det där som jag hatade så innerligt med småstaden? Ja det uppskattar jag och älskar jag nu. Kanske inte såpass mycket att jag skulle byta ut ”mellanstaden” till småstaden igen, men tillräckligt för att längta och njuta efter det om det går en tid mellan besöken. Jag älskar hur alla känner alla (åtminstone känns det så). Att man faktiskt hälsar på varandra på stan och att pensionärerna glatt säger hej! tillbaka istället för att (som i större städer) mest se rädda eller misstänksamma om man hälsar. Jag älskar hur bagerierna fortfarande säljer kakor till vrakpris och inte erbjuder kaffe + bulle för 70 spänn. Älskar hur det är gång- och cykelavstånd till precis allt och hur närheten till naturen inbjuder till picknick, löprundor och lugn.

 
 

Så nu åker jag hem igen. För att besöka syrran i grannstaden (som ändå är en ”mellanstad”) och för att hälsa på nära och kära igen och dessutom fira kalas. Bästa vännen (ovan nämnd) är också tillbaka i staden över helgen och då hon fyllde år för 3 veckor sedan ska vi satsa på storkalas. Wine:a och Dine:a och krama varandra och prata om alla minnen vi delat i staden som vi alla flytt men ändå återupptäckt kärleken till.

 
 

Ja,

 

en hemmahelg. Så himla härligt.