Grötfrukost + kaffe, en uppdatering på mailen och funderingar kring resor fick starta denna dagen. Om en liten stund ska jag och syrran ut på en långpromenad och sedan ska vi ägna resten av förmiddagen åt att planera eftermiddagens kalas.

Kalas och festligheter alltså, kanske bästa uppfinningen som finns.

 

 

 

 

Den här dagen har liksom bara susat förbi, på ett härligt sätt. Det har varit full rulle med människor, kalas, kramande, ta-ikapp-senaste-tid, skålande och skrattande.

–

Efter frukosten imorse tillsammans med mamma gav jag mig upp på berget och joggade 5km. Drog världens vurpa längs vägen och förbannade alla rötter som sticker upp på de slingriga stigarna. Men den friska luften, solskenet och vårvärmen gjorde löpningen väldigt härlig trots tunga löpsteg och en rejäl vurpa.

Efter löpningen väntade kalas hemma hos farmor och farfar. Vi firade födelsedagar lite i förskott. Såväl jag, syrran och farmor fyller ju år nästa vecka så idag passade vi på att samla släkten och säga grattis, äta tårta och ta ikapp sådant som saknat oss. Väldigt härligt. Och vi satt ute i det fina vädret, vände näsan mot solen och avverkade samtalsämnen kring resor, bostäder, gamla minnen och synfel. Väldigt härligt. Efter kalaset åkte vi och hälsade på världens bästa Sarah och hennes Joakim och deras Bianca. Kramades även där och tog ikapp tid. Träffar dem alldeles för sällan och blir alltid påmind om hur himla härligt det är att vara tillsammans varje gång vi ses.

Nu? Nu är jag hemma hos syrran och hennes kille. Vi har ätit middag och druckit vin och har en riktigt fin avslutning på en riktigt fin dag. Hoppas du också har det bra ♥

 

Till middag: Stekt kycklingfilé med en ljummen sallad på salladsblad, smörslungade morötter och haricot verts, stekt hallomi och rostade solroskärnor. Mums!

 

 

 

 

Jag har verkligen de finaste av kollegor, familjemedlemmar och vänner. De som hjälper till att leta efter hårddisken i dikeskanterna i flera timmar, de som lägger ut på köp&sälj-sajter och vädjar om hjälp, de som hör av sig via sms och ger kramar och håller med om ”fy fan”. Och igår fick jag även blommor av finaste Emil som plåster på såren.

Och hur det än må vara med de förlorade bilderna så är det ju just bara bilder. Efter det som hände i Stockholm igår sätts ju saker och ting i perspektiv och jag kände mig nästan löjlig som varit så ledsen för ett par bilder när det finns människor idag (över hela världen – inte bara i Stockholm) som mist någon älskad i fruktansvärda terrordåd, krig och annat elände.

Tycker det är viktigt att tänka på ibland. Att sätta saker och ting i perspektiv. Visst ska man få vara ledsen, förbannad eller besviken över saker och ting – hur stora eller små dom än må vara. Men sedan tror jag också man ska släppa den känslan. Blicka framåt och tänka på allt man faktiskt har istället på det man förlorat.

En klyscha – absolut. Men inte mindre sant för det.

 

–

 

Häpp. Nu väntar frukost hemma hos mamsen och hon har dukat upp med yoghurt, kokta ägg, rostat bröd, starka ostar, frukt och annat gott. En lördagsfrukost helt i min smak, med andra ord och just något jag är väldigt tacksam över idag.

 

 

 

Bilder från Pinterest.

 

Och så blev det fredag. En solig fredag till skillnaden mot gårdagens gråa töcken som låg över mig prick hela dagen. Bilder alltså, att de kan betyda så mycket för en. Har i alla fall lärt mig en läxa (om man ska se något positivt med det) och hädanefter kommer jag lagra alla bilder på en lagringssajt istället för på datorn/extern hårddisk.

Där är de i alla fall skyddade mot tjuvar (även om det finns hackers o.s.v).

 

Hur som helst. En ny dag – nya möjligheter. Efter tiden på kontoret idag ska jag åka hem till familjen. Där väntar familjetid, kalas, promenader i skogsluft, kramar, god mat och mycket mer. Precis vad jag behöver!

 

 

 

 

Alltså ja, vissa dagar blir VERKLIGEN inte som man tänkt sig. Ni vet den där känslan: solen skiner, man vaknade på gott humör och på vägen till jobbet planerar man hur dagen ska se ut. Vad som ska göras i vilken ordning på kontoret och sedan vad som väntar efteråt. Föreställ er den känslan och att något sedan inträffar som är, ja, vi kan kalla det ”mindre kul”.

Det hände idag.

Efter promenaden till jobbet kom jag fram till kontoret och möttes av kollegor som meddelade att vi hade haft inbrott. Och att det var i mitt kontor som tjuvarna hade härjat runt. Första känslan är såklart chock och sedan kommer sorgen över vad de tagit och paniken över ”vad hade jag glömt o spara på datorn” och så vidare. Som tur är lagrar vi all information på en server så ganska snabbt lade sig paniken över vad som var sparat på datorn och en känsla av ”fasen vad skönt att vi har backup på allting” dök upp. Sedan kom paniken, på riktigt.

För jag upptäckte att tjuvarna fått med sig min älskade guldklocka som jag dagen innan lämnat kvar på kontoret. Och ännu värre: för någon dag sedan hade jag med min PRIVATA externa hårddisk till jobbet. Ni vet, den med ALLA bilder från ens liv. Vi snackar alltså barndomsbilder och en sisådär 60.000 stycken bilder från åren 2006-2017. Den hårddisken hade jag av en anledning haft med till kontoret tidigare i veckan och sedan glömt ta med hem igen. Och jo – vid det här lagret har du säkert förstått orsaken till paniken…

DE FÖRBANNADE TJUVARNA HADE TAGIT MIN PRIVATA HÅRDDISK

Alltså, fy fan. Ord kan inte beskriva hur ledsen jag blev. Att de skulle ta just DEN hårddisken under de få minuter de gjorde inbrott är ju höjden av otur och alla de där tusentals bilderna kommer jag aldrig få se igen. För nej – jag har dem dessvärre inte sparade någon annan stans. Dumt förstås, ja. En hårddisk kan ju gå sönder eller annat och det hade förstås också varit sorgligt. Men nu känner jag mig inte bara bedrövad och sorgsen över de förlorade bilderna. Jag känner mig också kränkt. För vetskapen om att någon annan har tillgång till HELA MITT LIV I BILDER känns helt fruktansvärt. Ens egna bilder blir liksom så privata och tanken på att någon annan just nu sitter och tittar igenom dem känns hemskt.

 

Dessutom känns det så meningslöst. Jag menar, andrahandsvärdet på en extern hårddisk är knappast några pengar alls. Men för mig betydde innehållet på just den hårddisken allt. Och det är nu borta..

 

Så ja,

idag har inte varit en bra dag. Om vi säger så.

Men imorgon är en annan dag och tiden läker förhoppningsvis alla sår.