Idag har jag varit i Marstrand, ja, det blev en tur dit. Och jag åkte dit ensam. Jag får en del frågor ibland kring det, att just hitta på saker ensam. Det har ju blivit nästan tabubelagt nuförtiden att hitta på saker själv, med sig själv som enda sällskap. Framförallt under sommarmånaderna förväntas vi ständigt omges av vänner och familj och mingla omkring från tillställningar till tillställningar där det vimlar av folk. Men vet ni? Jag älskar det där, att hitta på saker med mig själv som enda sällskap.

 

Förstå mig rätt, jag älskar omge mig själv med människor jag tycker om men ibland behöver jag vara just själv. Och jag trivs så bra med det. Jag vet att många tycker det känns konstigt eller rent ut sagt obehagligt att hitta på saker ensam och vi drar alla gränsen vid olika saker. De flesta skulle nog tycka att det är okej att gå och fika själv, eller att ensam gå på bio. Men många ryggar tillbaka över att gå ut och äta middag på en restaurang ensam.
 
 
Vi drar som sagt alla gränsen vid olika saker, men jag tycker att vi borde bli bättre på det där – att våga vara i vårt eget sällskap. Jag tror att det handlar om självkänsla. För många är den största ”rädslan” med att göra saker ensam vad andra ska tycka. Att andra ska tycka synd om en – för att man är ensam – det tror jag är det de flesta människor fruktar. Men egentligen, varför ska vi bry oss om vad andra tycker? Jag själv struntar blankt i det. Struntar i det eftersom jag vet att jag inte är ensam. Jag har bara valt att vara själv – och det är det enda som betyder något.

 
 

 

 

 

 

 
 

Och idag när jag vandrade kullerstensgator upp och ner för Marstrand, när jag slog mig ner på en uteservering för lunch och fika, när jag klättrade på klipporna eller när jag drog fingrarna genom stånden med kläder som stod utanför butikerna kände jag mig inte ensam. Nej, jag var bara lycklig.

 

Lycklig över att ha en ledig sommardag, lycklig för att ha möjligheten att åka ut och besöka nya platser och lycklig över att få göra vad jag vill, när jag ville det och hur jag ville det. Att inte behöva bry sig om någon annan än sig själv är något som vi unga tar alltför givet medan det förmodligen kan vara en småbarnsmammas högsta dröm enstaka dagar. Så alla ni som har möjlighet att spendera tid med bara er själva som sällskap – var inte rädda för det. För när ensamheten är självvald – ja då finns det ibland inget lyxigare.

 
 

Och på Bergs Konditori beställde jag in smörgås och kaffe och den godaste blåbärsbulle jag smakat och läste bok och lyssnade på folk bredvid mig som pratade franska, danska, skånska och engelska. Semesternjutare från alla världens hörn hade samlats på den lilla uteservering vid kluckande blått hav och hungriga små fåglar. Fåglar som inte skulle tveka en sekund att ta bullen från tallriken om man lämnade platsen och jag kände mig som en riktig överklasskärring när jag bad den stackars diskplockande tjejen springa in och hämta påtår på kaffet till mig. Jag ville ju liksom äta upp hela bullen och inte dela med mig till hungriga fjäderfän, ha ha.

 
 

 

 

 

 

 

 
 

Sedan åkte jag vidare till Göteborg för möte med tre underbara tjejer och en riktigt härlig produktfotografering.

 

Så,

 

en dag med mig själv som bästa sällskap, produktfotografering och blå himmel. En onsdag i sin bästa skepnad, helt enkelt.

 
 

 
 

 
 

 

 

 
 

Hej på er! Idag har vi onsdag och mitt i veckan och på schemat idag står en produktfotografering nere i Göteborg tillsammans med tre härliga människor.

 

Men innan Göteborg och kamerafix planerar jag att spendera dagen med 1 timme på gymmet och sedan en biltur nedåt i landet. Kanske Skärhamn, Orust eller Marstrand. Vi får se vart jag hamnar, helt enkelt.

 
 

Ny Kudde – PB Home köpt hos Modesto

Doftljus – Casalo Candles

 
 

 
 

 
 

 

 

 
 

Oj vilka härliga dygn jag haft hemma i trakterna kring där jag växte upp. Mina favoriter kom ju upp och besökte oss på måndag förmiddag och därifrån har det varit 30 timmars ren och skär njutning. Njutning av vackra platser, god mat och såklart bästa sällskapet.

 

De 30 timmarna inleddes med en tur till Lidköping där vi plockade jordgubbar, åt lunch och strosade inne på Rörstrand Center, åt årets första (!) mjukglass och vandrade på kullerstensgator och in och ut i butikerna. Kvällen spenderades sedan hemma i huset med beer can chicken (supergott), rödvin, kvällssol och José Gonzales spelandes ur högtalarna. Det var en sådan kväll som liksom bäddar in själen i något mjukt och en känsla som jag vill ta med mig även in i de mörka vintermånaderna. För när Sverige är som bäst alltså, då finns det ingen annan stans i världen jag hellre skulle vilja vara på.

 
 

Sedan trollade vi fram fem stycken sovplatser och sov som stockar genom hela natten innan det var dags för morgon och utomhusfrukost och sedan en tur till Hjo.

 
 

 

 

 

 

 

 

 
 

Och jag älskar det där, att få visa upp mina hemtrakter. Att få ivrigt peka och säga här! här badade alltid vi när jag var liten eller att besöka och berätta om en plats där de tillverkar Sveriges godaste glass eller att med stolthet tipsa om ett berg med löpspår och berätta att här sprang vi alltid under försäsongen av fotbollen.

 

Ja,

 

att få berätta eller att höra om det som skapade oss, det som gjorde oss till den vi är idag och de platser som alltid kommer vara förknippade med glädje, det är så fruktansvärt fint. Och jag är glad över att ha fått spendera 30 timmar i hemtrakterna med mina vänner och på riktigt fått visa vart jag kommer ifrån.

 
 

Men nu? Nu är jag hemma i Uddevalla igen. Har hunnit besöka gymmet, invigt mina nya träningsbyxor och lagat pulled pork till middag medan regnet faller sakta ned utanför fönsterna. Och ikväll ska jag titta på Sunes Sommar och i vanligt ordning upptäcka något i filmen som gör den genial.

 
 

 
 

 
 

 

 
 

Så var det söndags kväll och jag ligger i soffan tillsammans med Linn och Tobias och ser VM-finalen och äter kronärtskocka doppat i smör och flingsalt. Och ute är duggar regnet och den mörka himlen får oss att tända lampor och doftljus och vara tacksamma för en innekväll.

 

Men jag har ju inte varit inne hela dagen, nej. Jag har ju varit i Karlsborg också. Linn hämtade upp mig vid tåget och tillsammans tog vi bilen sista biten till Karlsborg för drickande av bubbel och shopping och invigning av de nya lokalerna för Modesto.

 
 

 

 

 

 
 

Och där var ju, förutom en himla massa trevligt folk, även Emma och Nicole från Portalen. Och det var så himla härligt att träffa fem igen. Ge dem varsin stor kram och sedan höra Nicoles underbara skånska medan hon berättade om vilken rusning det varit i butiken och Emma som berättade allt om ”Drömmen” (fritidshuset som upptar alla hennes tankar – och det med full förståelse). Och det var också så härligt att låta min syster träffa dem, min syster som också läser deras bloggar dagligen och som nu äntligen fick träffas och säga hej!

 
 

Och de nya lokalerna hos Modesto var fyllda till bredden med fina ting och leende människor och både jag och Linn kom därifrån med en kasse och några fina minnen. Sedan åt vi lunch på Idas Brygga och passade på att besöka Slöjdmässan i Hjo innan vi tog bilen tillbaka igen.

 
 

 

 

 
 

Så,

 

en söndag innehållandes finmöte med människor från Portalen, invigning av en ny butik, slöjdmässa, världens bästa syster och final i fotbolls VM. Ja, det kallar jag en kanonsöndag, det.