Fick en fråga på bloggen för ett tag sen rörande DET HÄR inlägget. Det inlägget skrev jag för ungefär 1,5 år sedan och det är en av de största fördelarna med bloggen – att jag har ett arkiv att titta tillbaka på och reflektera över. Frågan löd i alla fall hur jag ser på det i dagsläget; vad man ska göra/tänka när man nått dit man vill.
Och jo, jag tänker lite som såhär…
Jag har ju fått mitt drömjobb. Ett jobb som jag inte kunde formulera i ord för 2 år sedan men som genom affirmationer, moodboards och en jädrans vilja blev mitt. Jag har jobbat som chefredaktör för Nordens största bröllopstidning i snart 2 år och det är fantastiskt. Visst, slitsamt i vissa perioder, men ändå fantastiskt. En anledning till att jag trivs och fortfarande motiveras i mitt arbete är de varierande arbetsuppgifterna. Jag är en person som tröttnar väldigt snabbt och jag behöver omväxling för att trivas. Har tidigare i snitt enbart varit på arbetsplatser i 1 år innan jag känt att jag måste vidare, måste vidare för att inte stagnera. Men tempoväxlingarna och de varierande arbetsuppgifterna här gör att jag fortfarande känner glädje och motivation i mitt arbete. Det är väldigt avgörande för mig.
Jag tror att vi alla behöver utvecklingsmöjligheter för att trivas. Vi behöver kunna känna att det finns mer att lära sig på en arbetsplats och högre steg att klättra på. Visst; nu arbetar jag redan som chefredaktör på tidningen och på karriärstegen i detta företag kommer jag inte längre. Men jag kan alltid utvecklas och bli bättre på det jag gör. I mig finns det en vilja och drivkraft att bli bäst på det jag gör. Det har hängt med mig ända sedan skoltiden då jag hela tiden tänkte ”Varför få G när man kan få MVG?”. Drivkraften att göra mitt bästa har alltid funnits där. Och oavsett om jag hade jobbat som diskplockare, kirurg eller säljare så tror jag att arbetet blir mycket roligare om man strävar efter att bli den bästa inom sin genre. Den strävan i sig är en viktig motivationsfaktor och kan vara en av anledningarna till att man trivs på jobbet.
I mitt yrke finns det gott om möjligheter att utvecklas och bli bäst på något. Det kan handla om allt från att ha det bästa innehållet i tidningen, att hitta de bästa bilderna, att vara en bra uppdragsgivare åt ”mina” frilansjournalister” eller att leda redaktionen på ett strukturerat sätt. Det finns otroligt många delar att utveckla och jag är långt ifrån bäst på alla punkter inom mitt jobb, men jag blir bättre – och den utvecklingen är fantastisk.
Utöver att utvecklas inom kontorets fyra väggar försöker jag också se en helhet i allt jag gör. Till exempel så skriver jag en hel del mail och samtalar på engelska under min arbetstid – något som jag gläds över för det har jag nytta av även privat. Dels på resor och så underlättar det när jag ser på film utan undertext och läser engelska böcker. En annan sak är att jag ”tvingats” lära mig behärska rörlig bild på arbetet. Både att filma och redigera videor. Och även fast jag fortfarande är i nybörjarstadiet är jag glad över möjligheten att lära mig något nytt och denna kunskap har jag även nytta av i bloggen och privat. Att se saker i ett större perspektiv än ”bara arbete” är nämligen viktigt för mig för att trivas.
Visst finns det människor som är ”nöjda med tillvaron”, människor som jobbat på samma arbetsplats i 15 år och gör i stort sett samma saker idag som år 2001. Och de trivs med det. I mina öron låter det faktiskt rätt skönt att vara den typen av personer. Jag är ju en ganska rastlös själ som hela tiden vill framåt och är otroligt driven. Det kan vara lite utmattande ibland även om jag till 99% enbart ser fördelar med den personlighetstypen jag är. Jag är absolut ”nöjd” med tillvaron. Jag hade inte velat ändra på något, men samtidigt så vill jag ändra på allt. Hänger ni med? Jag hoppas att jag, om 10 år, tittar tillbaka på detta inlägg och gör något helt annat än jag gör i dagsläget. Inte för att jag vill, utan för att jag kan. Livet är fullt av möjligheter och jag älskar att ingenting är omöjligt. Jag tror inte på begränsningar, jag tror på möjligheter och att vi kan nå dit vi vill, bara vi ger oss tusan på det.
