
Imorse var jag på återbesök på sjukhuset. Cellprovet jag gjorde i vintras visade på cellförändringar så idag skulle jag dit igen för en extrakoll. Och mycket riktigt så kunde hon se med mikroskopet att något inte stod riktigt rätt till. Hon plockade därför bort lite vävnad som ska skickas på analys och senare blir det eventuell operation.
Lite tagen av det beskedet + smärtan som uppstod när/efter hon plockat bort en bit vävnad gjorde att jag inte alls hade lust att sitta på kontoret idag. Och dagar som dessa är jag glad för att jag faktiskt kan arbeta lika bra hemifrån.
Så, det gör jag idag. Sitter vid datorn i vardagsrummet, dricker kaffe och skriver artikelbeställningar åt journalister. Och så pratar jag med människor jag tycker om och lättar mitt hjärta efter morgonens sjukhusbesök. Jag vet ju att detta är något bra, att man får bli undersökt och att de upptäcker saker i god tid. Men att få beskedet svart på vitt om att något inte står rätt till i kroppen är såklart alltid tungt.
