Och så var veckan igångsatt.

Med första arbetsdagen avklarad, ett besök på ett nyårslöftesfullt gym och måndagsmiddag tillsammans med mina favoriter. Och när jag körde hem sent igår kväll föll snön på vägarna och så kom vintern även till kusten, och idag vaknade jag till ett lite vitare landskap och en bekräftelse om att januari är en vintermånad, trots allt.

Så jag äter varm gröt till frukost och drar ner mössan lite längre ner än vanligt innan jag går ut för att ta mig an bilrutorna. Men förutom att jag ogillar att vara ute och köra med bilen såhär års så tycker jag att snö, ja det är ändå väldigt trevligt.

Det var 12 minusgrader ute i morse. 12! Och kylan liksom letade sig in överallt när jag stod och frenetiskt försökte få bort frosten på rutorna medan sätesvärmen stod på max och varm rök bildade vita moln bakom bilen. Fördelen? Man vaknar till. Det kan man onekligen inte komma undan. För oavsett hur trött jag är när alarmet går på mobilen varje morgon så vaknar hela kroppen till när jag kommer ut i kylan och får andas frisk luft i lungorna. Och kylan får huden att knottra sig och skickar signaler om tacksamhet över att man jobbar inomhus, såhär års.

Denna veckan är kalendern ganska välfylld. Kontorstid blandas med ett spännande möte, tillfälle att klä upp sig för att gå på gala, bio, måndagsmiddag, pluggande och dejttillfällen med saknade. Vecka 3 alltså, och jag tror det blir en bra sådan.

Och nu? Nu är det dags för veckans första rast med fina kollegorna och tänka herregud, är det redan måndag?

Så var jag hemma igen. Efter söndagsmiddag och kaffe hemma hos bästa tvillingsystern och tre timmars åkande i buss på snöiga vägar kom jag fram till västkusten. Och här låg snön inte lika djup utan hade nästan blåst bort av isiga vindar som ivrigt letat sig fram mellan husen. Men det brukar vara så här, lite råare och blåsigare, men efter fyra år har jag liksom vant mig och tycker att det finns en tjusning i det också. Skillnaden.

Jag har haft en väldigt fin helg. En helg som på något sätt känts längre än de 52 timmar som passerat sedan jag stämplade ut från kontoret i fredags. Men när jag hunnit avverka fyra städer, träffat både vänner, släkt och familj, varit på restaurang och loppis samt spenderat sammanlagt 8 timmar i kollektivtrafiken är det kanske inte konstigt att helgen som passerat känts otroligt innehållsrik.

Och nu? Nu sitter jag uppkrupen i soffan med en kopp te, ytterligare ett avsnitt av Breaking Bad och samlar kraft för ännu en arbetsvecka. Första fem-dagars arbetsveckan sedan jul och nu känns det som att vi är tillbaka på banan, på riktigt.