Hej på er! Har ni haft en fin påsk? Det har jag! Den har bland annat innehållit roadtrip, familjemys, fixande i trädgården och ledig tid med min alldeles egna lilla familj. Häng med!

Skärtorsdagen började dock med ett besök hos barnläkaren. Lille Gillis har varit/är förkyld och hade de senaste dagarna haft problem med väldigt mycket segt slem i halsen som gjorde det jobbigt för honom och han hade både minskad aptit och kändes tröttare än vanligt. Så läkaren undersökte honom och kunde konstatera en förkylning (men som tur var inget värre). Och just på torsdagen kändes han ”på bättringsvägen” men det var ändå skönt att låta en läkare ta en titt och massa prover ♥

Skulle egentligen hängt med en tjejkompis denna dag, men fick ställa in och ta hand om min lilla pojk istället.

Långfredag och efter frukost stod roadtrip på schemat för min lilla familj. Kaffetermosen var nerpackad och alla andra tusen grejer som behövs nu när man har barn, haha.

Framme i Tidaholm och hemma hos mamma. Här blev det kramkalas, lunch och så fort Gillis vaknade såklart också bebisgos.

Under eftermiddagen tog jag och Marius en promenad bort och träffade farmor, farfar, min pappa och även moster. Många som ville träffa oss och vår pojk ♥

Kväll och mamma dukade fram charkbricka och så drack vi bubbel framför brasan i deras uterum. Så himla mysigt!

Påskafton och strax efter frukost kom min syster och hennes barn. Det var fullt ös med påskäggsjakt, lunch, promenad i solen och fruktsallad. En otroligt mysig dag med människor jag älskar och när klockan närmade sig tidig kväll packade vi in oss i bilen och körde hemåt mot västkusten igen.

Söndag och annandag påsk. Vi spenderade denna söndag med långpromenader och sedan fixande inomhus. Målade färdigt lite lister, städade och annat. Och så drack vi kaffe och gosade med Gillis såklart. Vår lille pojk är nu precis 7 veckor fyllda och även om man så smått börjar hitta på utflykter och får lite rutin på saker och ting är det ändå stor del av dagen som går åt att lära sig livet som förälder, de nya rutinerna och att se till att Gillis har det bra. Påsken för min del brukar annars vara ganska fylld med aktiviteter men ser i år lite annorlunda ut. Får tampas lite med det ibland, förväntningarna och viljan med vad jag vill/kan ”hinna med” och vad som faktiskt är möjligt med en liten bebis. Älskar detta nya livet förstås men skulle ljuga om jag samtidigt inte säger att det är en omställning. Dock en omställning värt allt ♥

Annandag påsk och trädgårdsfix stod på schemat. Haha dock gick våra planer inte riktigt som tänkt då förmiddagen var ett smärre kaos. Skulle hyra släp och köpa in en massa virke till projekt ”odlingslådor” men inom loppet av 22 minuter lyckades vi både köra med plånbok på taket (och tappade ut några kort), vi lastade in alldeles för långa plankor i släpet vilket resulterade att det krokades av och repade vår bil, dessutom hyrde vi släpet alldeles för kort tid så för att inte åka på straffavgift fick vi bara lämna alla plankor på bygghandeln, strunta i allt, lämna tillbaka släpet och åka hem igen. Hahaha stämningen i bilen var SÅDÄR kan jag då säga. Men nu i efterhand kan man ju bara skratta åt det.

Väl hemma i alla fall (utan virke) så var det strålande sol så vi passade ändå på att greja utomhus med det vi kunde medan Gillis sov i vagnen. Helgen som kommer har vi tänkt gräva rabatter, riva upp vår uppfart och mycket mer – så vi förberedde och påbörjade detta lite smått medan vi njöt av vårvärme, sol och sommartid – älskar att det numera är LJUST fram till kl. 19.30. Underbart!

Hej på er och glad onsdag! Om jag tyckte dagarna gick fort innan jag blev mamma så är det ingenting jämfört med nu. Tiden flyger verkligen förbi! Och det är egentligen lite märkligt hur tiden kan gå så fort med tanke på att dagarna i stort sett ser likadana ut såhär i början av mammalivet. Ett dygn består av att ta sig igenom nätterna, parera de egna måltiderna och få i sig lunch, frukost och mellis medan Gillis är nöjd eller stress-äta till barnskrik, amma Gillis, ta sig ut på promenad, gå runt med Gillis i bärsele och få honom att somna, invänta att Marius kommer hem, få lite avlastning och kanske hinna med en dusch, en till promenad och sedan är det kväll igen. Och så rullar det på. På repeat. Men även om dagarna i stort sett ser väldigt likadana ut så är de ändå himla mysiga. Och i lördags tog vi oss ut på en kaffedejt som var otroligt efterlängtad. Se nedan för bilder som får summera dagarna som gått.

Världens, världens sötaste! Fy fan vad jag älskar honom!! Även om livet som förälder är en berg-och-dal-bana med sömnbrist, mycket känslor och att sätta sig själv HELT åt sidan så skulle jag inte byta det mot något i världen. Älskar honom så jag går sönder!

I lördags tog vi oss ut på kaffedejt inne i stan (gbg) och SOM jag njöt av det. Klädde mig i vanliga kläder och bar smink för första gången på 6(!) veckor och kände mig som en människa igen. Och Gillis sov under hela dejten så jag och Marius kunde njuta av varandra och prata om annat än bebis, haha. Och alltså, Alkemisten – de har lätt Göteborgs godaste kaffe!

3:e badet för vår lilla prins som verkar gilla att bada lika mycket som sin mamma ♥

SOL! Förra veckan hade vi sol i stort sett varje dag och oj vad det gör mycket för energin och humöret. Tänk att våren äntligen är här!

Hej hej hallå fredag! Snart är det dags för helg och timmar att spendera tillsammans med min lilla familj – känns så sjukt att säga så men ändå stort; tänk att jag har en alldeles egen liten familj nu ♥ Men innan Marius kommer hem från jobb och träning så tänker jag att vi tar en liten tillbakablick på veckan som gått.

Förra veckan avslutades med en semla från Brödfabriken i Jonsered. Vi låg ju inne på BB på fettisdagen så att äta semla har liksom inte riktigt hunnits med, men förra helgen körde Brödfabriken sista racet med semlor och vi beställde givetvis två stycken. Galet goda!

Sedan kom måndagen och jag och lille Gillis var hemma själva på dagarna. Mestadels spenderade vi tiden såhär; jag sittandes i soffan med honom på mig; antingen ätandes eller sovandes. Mammas lilla älskling!

Söndag, måndag och tisdag kväll var dock oerhört jobbiga. Gillis verkade ha helt sjukt ont i magen och framförallt då på kvällstid. Hans mage knorrade och lät väldigt mycket, han spände hela kroppen, liksom ”krystade” och så klöste han och rev med armar och händer medan han fullkomligen panik-skrek. Visst att han har skrikit innan, men detta var något helt nytt. Det kändes verkligen som om han hade panik av smärta. Och alltså herregud vad hjärtskärande! Aldrig känt mig så hjälplös i hela mitt liv och vi gjorde allt vi ”visste” för att hjälpa honom. Vaggade, bar nära hud-mot-hud, masserade mage, testade olika positioner att ligga i, cyklade med benen etc. Det kändes verkligen som om han hade SÅ mycket gaser som ville ut, men som han inte fick ut.

Så jag rådfrågade på Instagram (och BVC) och på onsdagen köpte vi pysventil till honom samt så lade jag om min kost. Jag äter ju väldigt mycket vegetariskt och i vår kost så ingår det ju mycket bönor, linser, kål och lök; allt sådant som givetvis ger upphov till gaser. Så från och med onsdagen kör jag enbart ”snällkost” och äter sådant som är snällt mot magen. Också dragit ned på produkter som innehåller mjölkprotein. Inte säkert att han är allergisk mot det, men tänker att det inte skadar att testa.

Och nu i skrivande stund (fredag) så känns hans mage SÅ mycket bättre, inte 100% bra men oerhört mycket bättre och han skriker inte alls på samma sätt. Vi har också valt att göra ett kortare uppehåll av hans d-vitamin droppar i 3 dagar då många spädbarn får problem med magen av dem. Ska börja med dem igen imorgon och får han tillbaka smärtan i magen vet vi ju att dropparna är en bov i dramat och ska byta ut dessa vi fått av BVC mot några andra.

En kväll denna vecka badade vi vår älskling (som denna gång verkade gilla det, premiär-badet var en mindre succé, haha) och efteråt fick han ny pyjamas (present av hans mormor) och han var så söt att man gick av på mitten!

I övrigt? Var på besök hos BVC i tisdags för att mäta och väga honom och han växer så det knakar – så skönt! Dock tyckte de han fortfarande var lite gul i ögonvitorna så de bokade in oss på ett läkarbesök på torsdag morgon för provtagning och undersökning av läkare. Och sköterskorna hade lite svårt med provtagningen och fick sticka honom med nålen i handen 4(!) gånger innan de hittade rätt. Och alltså FY FAN vad ont det gjorde i mamma-hjärtat för Gillis skrek så han blev alldeles lila i ansiktet av smärta när de upprepade gånger stack honom och ”letade runt” med nålen under huden på hans hand. Fy, fy fan!

Dock är jag såklart tacksam över provtagningen (när de väl lyckades) och även läkarundersökningen där de kände och klämde på honom för att undersöka levern med mera. Alltid skönt när man får fin hjälp av vården. Fick även svar på blodproverna under eftermiddagen där och allt såg bra ut – skönt! Men alltså att se sitt barn ha ont är fan det värsta jag upplevt och jag känner verkligen sådan sorg och medlidande till alla barn som är sjuka och deras föräldrar, fy fasen ♥

Något som ändå varit positivt med denna vecka, som ändå kantats av ganska mycket oro, är solen och vädret. Halloj våren! Promenaderna med Gillis denna vecka har varit LJUVLIGA och solen har verkligen värmt. Älskar! Nu hoppas vi på sol även i helgen och en helg med mindre oro och mer avkoppling.

Måndagen den 12:e februari kl. 06.00 var vi inbokade på Borås Sjukhus för vårt planerade kejsarsnitt. En sådan surrealistisk känsla att ha ett datum OCH klockslag på när vi skulle få träffa vår bebis för allra första gången. Hade under helgen varit full aktivitet inne i magen så ett tag trodde jag förlossningen skulle starta av sig själv innan vårt planerade snitt, men bebis höll sig inne i magen och den 12:e februari ställde vi klockan på 04.00 och klev upp i ottan. Denna bild tog jag på morgonen och det är den sista bilden på magen jag har. Så märklig känsla. Vid denna tidpunkt åt Marius frukost (jag fastade inför operationen) och efter att jag duschat enligt ordination av läkare så packade vi in vår BB-väska i bilen och åkte mot Borås Sjukhus.

På vägen in lyssnade vi på musik vi gillade och försökte slappna av så mycket som möjligt. Här var man ju helt klart nervös. Dels för att vi inte visste med 100% säkerhet att det skulle bli snitt idag – OM bebis vänt sig i magen och fixerat sig med huvudet nedåt gör de inget snitt utan man blir hemskickad för att invänta att förlossningen startar av sig själv. Och dels var vi såklart nervösa inför att få möta vår bebis och huruvida allt skulle gå bra. Skulle operationen gå som den ska? Skulle vårt barn vara friskt? …många sådana tankar, men vi försökte slappna av och njuta av bilfärden och peppa varandra.

Väl framme på sjukhuset så tog två barnmorskor hand om mig direkt och vi fick ett tillfälligt rum. Här gjorde de ett snabbt ultraljud för att se så bebis fortfarande låg i säte – vilket den gjorde – så operation skulle bli av. Yes! De lyssnade även på bebis hjärtljud och sedan satte de två stycken infarter på mig (en för dropp och en för något annat som jag inte minns, hehe). Och så satte de även in kateter (DET var inte skönt kan jag tala om) och sedan fick vi vänta i ungefär 1 timme innan de kom och hämtade oss och rullade in oss i operationssalen. Här hade jag också bytt om till min ”sjukhus-dress” och Marius hade fått operationskläder, mycket stilig – haha!

Inne i operationssalen väntade drygt 10st läkare/barnmorskor/sjuksköterskor på oss. Ett helt team som var där bara för oss och bebis – så himla fint och tryggt! Alla var väldigt positiva, peppande och det var en lättsam stämning i salen vilket var väldigt skönt då både jag och Marius var nervösa. Men de var SÅ himla professionella och pedagogiska och berättade kring varje steg och jag kände mig oerhört trygg hela tiden och hade verkligen VÄRLDENS FINASTE upplevelse av kejsarsnittet. Tänker att jag inte ska bli långrandig kring alla steg i själva operationen utan kortfattat så fick jag ryggbedövning som tog direkt och efter diverse andra förberedelser kom två kvinnliga läkare (hjältar!) in i rummet, satte upp ett avgränsande skynke mellan oss och magen och sedan satte de igång med snittet.

Och kl. 08.27 plockade de ut en bebis med rumpan först och bara sekunder efter hörde vi det GULLIGASTE av skrik från andra sidan skynket. Och då fullkomligen brast det för både mig och Marius och vi grät med våra huvuden mot varandra av lättnad, lycka och en sådan intensiv kärlek att ord inte kan beskriva det. Varje gång jag tänker tillbaka på det ögonblicket blir jag alldeles tjock i halsen och ögonen tårar sig – det var verkligen det finaste ögonblicket jag upplevt i hela mitt liv.

De lade sedan bebis på en brits och rullade fram till oss så vi fick se krabaten för första gången och även nu såg vi var det var för kön; en liten pojke. Och tårarna fortsatte rinna på oss, Marius klippte navelsträngen och sedan lade de bebis runt min hals för anknytning. Och det lilla pyret låg och gnydde runt min hals medan tårarna rann och på andra sidan skynket plockade de ut moderkaka, rengjorde och sedan sydde ihop mig. Alltså förstå HUR häftig kroppen är och hur DUKTIGA läkarna är. Jag är helt tagen av upplevelsen – verkligen magisk varje sekund.

”Efterarbetet” tog totalt sett ca 40 minuter och sedan rullades vi ut ur salen och fick ligga 2 timmar på post-operativa avdelningen under bevakning och invänta att ryggbedövningen skulle släppa och jag skulle få tillbaka känsel och rörlighet i fötter, ben och rumpa. Sjuksköterskor kontrollerade här hela tiden mina värden så att jag mådde bra och de vägde och mätte även bebis vid denna tidpunkt. 3450g och 49cm liten pojk som var helt perfekt ♥ När två timmar sedan passerat och jag fått smärtstillande och bedövningen börjat släppa fick vi sedan bli transporterade upp till BB-avdelningen och vårt rum.

Väl på vårt rum så möttes vi av en barnmorska som kom med ”Grattis-brickan” och denna var SÅ efterlängtad. Nu var klockan omkring 13.00 och jag hade ju varken ätit eller druckit något sedan kl. 20.00 kvällen innan och dessutom genomgått en stor buk-operation och känslomässig berg-och-dal-bana så vid denna tidpunkt var mitt blodsocker nere på noll och jag kände mig nästan svimfärdig. Så dessa smörgåsar och äppeljuice var verkligen himmelriket. Och att äta detta och samtidigt titta ner på sin alldeles egna son som låg på mitt bröst, alldeles varm, gosig och med så mycket lent hår på huvudet och doftade så gott var en otrolig upplevelse.

Tänk att den 12/2 kl. 08.27 kom du tillvärlden och gjorde oss till föräldrar. Den finaste dagen i mitt liv ♥