Foto: Maria Eberfors.
Jag lyssnade på en fantastisk intervju igår. Det var genom Värvets podcast som jag inspirerades av Per Holknekt. Jag har tidigare hört hans Sommarprat i P1 och inspirerats av hans driv, vilja och glöd och denna gången var inget undantag.
I intervjun med Värvet nämner Per att vi måste våga vara stolta över det vi gör bra. Att det är synd och skam att vi i Sverige kallar något för skrytsamt när det egentligen borde vara stolthet. För visst är det så? Vi i Sverige går inte runt och berättar för folk i vår omgivning hur kick-ass bra vi är på något? Att man efter flera års slit äntligen kom upp i den månadslön man drömt om. Att man efter att flera år av träning lyckades springa milen på den där fantastiska tiden. Att man aldrig har behövt ta ett lån. Att man klarade av att uppfostra två små barn till fantastiska individer. Eller att man vågat starta ett eget företag trots alla motgångar och att det faktiskt går med vinst.
Vi är, tyvärr, väldigt dåliga på att vara stolta. Vi vågar helt enkelt inte. Det känns för ”skrytsamt”, det känns som om man pockar på överdrivet mycket uppmärksamhet, det känns som om man ”fjäskar” efter beröm. Så när vi säger hur bra vi är på något viftar vi samtidigt ofta bort det genom att i samma mening säga något dåligt. Exempelvis: Jag fick ju mitt drömjobb, men det var mestadels tack vare tur. Eller: Jo, jag är ganska bra på att springa fort, men det är bara tack vare att det finns så bra skor nuförtiden. Vi lägger alltså över det som VI gjort bra på någon annan, att det är någon annans förtjänst att vi uppnått det vi gjort.
Samma sak med beröm. När vi får en komplimang eller något positivt sagt om oss så nästan mumlar vi fram ett litet Tack och sedan viftar vi i naturlig ordning bort det. Som om vi inte förtjänade det.
Men vet ni? VI FÖRTJÄNAR DET. Allihop. Visst, jag tror på ödet och att en del saker är förutbestämda här i livet, men ingenting sker om man bara ligger på soffan varje dag. Ni har uppnått det ni gjort tack vare att ni kämpar. Att ni inte ger upp utan strider för det ni vill, det ni längtar efter och det ni vill ha. Det är ER förtjänst, ingen annans.
Så,
nu tycker jag vi raderar Jante-lagen litegrann. Vi ska istället klappa oss på axeln lite oftare och säga såväl till oss själva som till andra när vi gjort någonting bra. Och det är inte skryt, inte det minsta. Det är stolthet. Så nu tänker jag göra det. Jag tänker säga några saker som jag är stolt över. Saker som jag har uppnått eller som jag är tack vare mig själv. Ingen annan. Sedan vill jag gärna att ni gör samma sak. Antingen att ni säger det högt för er själva, eller allra helst att ni delar med er av det i kommentarsfältet nedan. Låt världen veta vad ni gjort bra. Och det kan vara vad som helst – inget är för stort eller litet att ta upp. Vill ni göra det? I så fall tror jag att vi är ett stort steg på vägen och det tackar jag ödmjukast för.
Alltså, två saker jag är stolt över.
Jag är stolt över att jag arbetar som chefsredaktör. När jag var yngre drömde jag om ett jobb där man fick lov att vara kreativ. När en arbetsdag inte såg likadan ut som den förra och när en arbetsdag kunde innebära att arbeta på ett kontor, ett café eller hemma i soffan. Ett jobb där jag kunde utvecklas och ta egna beslut. Och där är jag idag. Vid 25-års ålder blev jag chefredaktör för nordens största bröllopstidning och det är jag väldigt stolt över.
En annan sak jag är stolt över är mitt beslut att inte tala illa om någon. Jag är stolt över att jag är en människa som avskyr skvaller och aldrig talar illa om de människor som jag kallar för familj eller vänner. Att jag är ärlig och uppriktig och vet att jag med dessa egenskaper även faller för och umgås med likasinnade.
