a

 

Nytt läderfodral till äpplet. Fick av bästa syster i julklapp.

 
 

Jag kom ju hem igår, det gjorde jag. Till lägenheten med de knarrande golvplankorna och doften av Casalo Candles. Och jag blir lika perplex varje gång jag kommer hem efter ha varit bortrest några dagar. Jaha, var det såhär det såg ut?  tänker jag medan jag vandrar runt och liksom låter hjärnan komma ihåg. Minnas. För jag har så lätt att ställa om. Att vänja mig. Några dagar från lägenhet och jobb och kollegor gör att jag på något sätt lyckas glömma av hur saker ser ut, hur saker är. Och det tar runt 10 minuter av ”tid-att-vänja-mig” innan jag är tillbaka på banan igen och allt känns som de ska. Men de där första 10 minuterna alltså, lika häpnadsväckande och konstiga varje gång.

 

Hur som helst. Efter att jag hade tagit mig hem, haft mina 10 förvirrade minuter och hunnit packa upp resväskorna var det dags att ge sig iväg igen. Till favoriterna och en Italiensk afton. Och vi gjorde egen pasta och åt med långkok på köttfärssås och löjliga mängder parmesan. Sedan avslutade vi med vin, tiramusu och tävlingsnerver under sällskapsspelen och det var en väldigt fin kväll att komma hem till.

 
 

Och idag? Idag har jag promenerat längs fullkomligt isiga gator ner till gymmet (bilen startade såklart inte efter att ha stått i 7 minusgrader i över en veckas tid…). Och det var SÅ halt ute. Herregud. Som bambi på hal is tog jag mig sedan hem och tänker att jag ska hålla mig inne idag. Nåja, några timmar till i alla fall. Och timmarna ska jag fylla med att beundra julklapparna, dricka kaffe och äta apelsin innan jag återigen ska slira ner till stan för att gå på söndagsbio.

 
 

Ja,

 

jag är hemma. Och allt är precis som det brukar vara.

 
 

 
 

 
 

 
 

Varje förmiddag nu under juldagarna har vi promenerat upp på berget och gått vinterpromenad. I ca 2 timmar har vi promenerat runt bland vitpudrade granar och blåbärsris och sett solen strila genom trädstammarna. Det har varit så vackert. Och vi har promenerat runt bland stigarna tills låren blivit kalla av köld trots dubbla byxor och underställ. I förrgår hade vi liksom 11 minusgrader och då blir låren kalla, oavsett klädsel. Men åsynen av det vita mot de mörka trädstammarna och den blå himlen har liksom varit värt kylan. Och tillsammans har vi gått och beundrat naturen i tystnad medan vi andra gånger pratat om livet i allmänhet och njutit av varandra.

 

Jag älskar skogspromenader. Speciellt lediga dagar som dessa då man kan vandra i timmar utan att känna stress. Vandra i timmar tillsammans och liksom bara vara. Och jag är så tacksam över att vi fick snö och att skogspromenaderna blev vinterpromenader. För är det någon tid på året som jag önskar snö så är det just i jul och mellandagarna.

 
 

 

 
 

Och nu? Nu ska jag byta promenad mot nästan 3 timmar i buss och åka tillbaka till västkusten. Lite vemodigt känns det allt men någonstans längtar jag efter favoriterna jag har där och lägenheten med knarrande golvplankor.

 
 

 
 

 
 

 

 

 

 

 
 

 
 

 
 

 
 

Hej på er! Tittar snabbt in och säger hej! medan kaffet puttrar i köket och en 5-åring ivrigt cirkulerar kring granen och undrar om vi inte ska öppna paket snart? Idag har vi nämligen mer besök och firar jul för 3:e dagen i rad och hela huset är fyllt av värme, kärlek och skratt. Julen alltså, en tid att umgås och fy tusan vad jag tycker om det.

 
 

Så,

 

nu ska jag stoppa undan datorn och göra de andra sällskap framför granen. Hoppas ni har en fin dag ♥