Ni vet hur vissa dagar är, när allt bara känns som att det går fel. En sådan dag hade jag idag. En dag där man liksom inte är på topp och en dag då man naturligtvis måste tacklas med en del jobbiga frågor och bekymrade diskussioner. Ja, en sådan dag hade jag idag och när jag kom hem från jobbet ville jag bara dricka fem koppar te uppkrupen och sedan dra täcket över huvudet. Liksom glömma hela dagen.
Men,
jag hade ju instruktörstid på gymmet. Så det var bara att ta sig i kragen, försöka skjuta allt som bekymrade mig åt sidan och dra på träningskläderna och kila ner. Och SOM jag är glad över att jag gjorde det. För på gymmet möttes jag av tiotals deltagare som stod och väntade på mig och tillslut rymdes det inte fler folk i lokalen så jag fick stänga dörren och köra igång passet. Och att stå där – med musik som pumpar från högtalare rakt in i musklerna och att få svettas och motivera andra deltagare är tamigtusan bland det bästa som finns. Speciellt dagar som dessa. För då glömmer jag allt annat och kliver in i rollen som ledande instruktör. In i en comfort zone. I en zon som jag känner mig bekväm, stolt och duktig i. I en zon där jag genom min röst och mina rörelser kan få en hel hop med människor att göra precis som jag vill. Den kicken alltså, oslagbar.
Så det var tur jag hade instruktörstid idag. För det vände en ganska sketen dag till en dag som även den innehöll något fantastiskt och det är jag väldigt tacksam över.
Så härligt att det ändå kunde vända! Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning. Ibland har man ju sina dagar som bekant, men när jag går in i danssalen och möts av alla fantastiska danselever så kan jag inte annat än att le. De ger sådan glädje och energi, och jag är bara i nuet, dansen och rörelserna.
Träningen kan verkligen rädda många dagar, så himla skönt efteråt! Hade jag bott lite närmre hade jag mer än gärna testat några av dina pass 🙂