Ikväll är det dags för sista passet av mina 4 veckor Militär Träning. Det är lite blandade känslor för jag är sjukt taggad på passet samtidigt som jag tycker det är lite tråkigt att det är sista gången vi kör tillsammans i gruppen. Det har verkligen varit 4 fantastiska veckor och jag känner redan nu hur de gett resultat. Både psykiskt och fysiskt. Mentalt har jag insett att det är hjärnan som oftast säger stopp! före kroppen. Man orkar i stort sett alltid lite till, det är bara hjärnan som gör oss lata och säger åt oss att ta det lugnt. Till exempel så gjorde jag i början nästa enbart armhävningarna på knä – ”bara för att det är så jag alltid gjort” – men andra veckan in på boot camp:en blev jag förbannad på mig själv och ville bevisa för mig själv att jag kunde göra alla armhävningar under hela passet på tå. Och vet ni? Det var inga problem. För det var min hjärna som ställt in sig på att det var jobbigt och jag tog per automatik den enkla vägen istället för att ens försöka. Men när man listat ut att kroppen är starkare än hjärnan? Ja, det är då det händer grejer.
Nästa måndag är det dags för det slutgiltiga fystestet och vi ska göra exakt samma övningar på samma tid som för fyra veckor sedan. Redan nu tror jag att resultatet kommer ha förbättras men det ska bli extra roligt att se förändringen svart på vitt. Efter dessa fyra veckor känner jag mig i alla fall starkare och i bättre form än någonsin och det har varit helt fantastiskt att träna med Emil och gänget.
Så ja,
ikväll är jag laddad. Laddat att köra sista rycket innan fystestet på måndag och enligt rykten kommer det återigen vara vatten involverat i dagens pass. Så himla kul!
