Den här semestern, alltså. En semester som jag inte trodde att jag skulle få men en semester som är en av de bästa jag haft.
Igår tog jag bilen tidigt ut till havet och till mamma och hennes sambo som kommit dit med båt för någon dag sedan. Och jag och mamma gick till det lokala bageriet och köpte gräddbullar och så handlade vi sallad och jordgubbar på ICA och sedan var vi redo för en tur på havet. Så vi lämnade hamnen i Lysekil och satte kurs mot Bohus-Malmön.
Och havet var blått och himlen lika blå och klipporna vi passerade laxrosa och i mitt huvud spelades Tommy Nilssons Dina färger var blå och det kändes som att åka rakt igenom en Pripps Blå-reklam medan havet blev skummande vitt bakom båten och vinden fladdrade i håret medan vi gjorde 35 knop och det kittlade till i magen varje gång båten studsade över vågorna.
När vi sedan kom fram till ön gick vi på upptäcktsfärd och beundrade naturen, nybyggda hus och äldre hus i klassisk Bohus-stil med vita träplankor och röda tegeltak. Och överallt stod det flakmoppar parkerade i allsköns färger och bara tanken över att åka till den lilla butiken och fylla flaket med matkassar fick mig att bli sugen på ett litet vitt hus med rött tegeltak på en ö bland klarblått vatten.
Och det var lika varmt igår som det varit hittills på min semester så snart blev vi sugna på ett dopp och tog oss ut på klipporna för några timmar av sol och bad och tidningsläsande och mumlande om hur fantastiskt Sverige är såhär års, ändå. När vi sedan kände oss mätta på soldyrkande tog vi båten tillbaka till Lysekil.
En dusch senare och strosande i hamnen kom även mina favoriter ut till Lysekil. Och tillsammans gick vi bort till Pinneviken och njöt av en kväll innehållandes solnedgång, hundratals människor och en Lars Winnerbäck-konsert. Bästa av slutet på en helt fantastisk sommardag.
