I söndags fick jag testa på att paddla kajak.
Det var när jag och Emil låg på bryggorna ute vid hans föräldrahem som vi fick frågan av hans kusiner om att testa paddla kajak. Jag tvekade lite till en början, jag har ju aldrig paddlat kajak och tänkte att behöver man nog behövde någon slags utbildning eller träning för det. Men efter en stunds tvekan tog nyfikenheten överhand (jag har pratat om att paddla i flera år men det har aldrig blivit av) så jag och Emil följde med till sjöboden och baxade ut två stycken militärgröna kajaker. Och jag trodde Emil skulle dö av skratt när vi bar ner kajakerna till vattnet ”Fan vad nervös du ser ut Anna” sa han upprepade gånger och höll på att vika sig av skratt.
Om jag var nervös? öh… ja. Jag har en sådan fruktansvärd respekt för mörka, djupa vatten. Två händelse i min uppväxt har gjort att jag är livrädd för okänt vatten och det i kombination med en total oerfarenhet vad gäller kajakpaddling gjorde mig aningens svajig, måste jag erkänna.
Men vi tog på flytväst och fick en liten snabbintruduktion innan vi placerade ändan i varsin kajak och svepte ut över vattnet. Och vet ni? Fy tusan vad jag älskade det! När jag själv hade kontrollen kändes det mörka vattnet inte lika skrämmande och det var en oslagbar känsla att svepa fram över petrolblått hav medan paddlarna fick vattnet att stänka upp i ansiktet och vinden fick håret att fladdra obehindrat.
Det var en sådan häftig känsla. Att vara så nära vattnet men ändå inte i det. Känslan av total avslappning och rofylldhet men också samtidigt en känsla av styrka och adrenalin. När jag fick in tekniken gick det minsann undan och jag svepte fram över havet medan jag njöt av att känna musklerna arbeta samtidigt som sinnet var i totalt avslappningstillstånd. Det bästa av två världar, ja så skulle jag beskriva känslan av att paddla kajak. Och med en kajak kan man nå de där platserna som man annars inte når med varken båt eller bil och vi upptäckte nya badställen och förundrades över vackra hus och storslagen natur sett från en liten kajak i det stora blå.
Ja, kajaken. Du och jag ska nog utveckla det där förhållandet ytterligare. Tror jag.
Hihi, klart man kan bli nervös ibland men så häftigt när man övervinner tvekan och kan njuta! Jag älskar också kajak och har paddlat massor i Bohuslän – så fin skärgård där! Blev sugen på att paddla lite nu till helgen när jag ser dina bilder.
Ja, underbart att paddla så i skärgården 🙂 Hoppas det kan bli en tur för dig snart! Kram
Åh, det ser ju så härligt ut, men jag vet inte om jag hade vågat! Är också rädd för djupa mörka vatten… Men det kanske kan vara ett sätt att komma ur fobin 🙂
Kram Nina
Ja, det var verkligen ett bra steg på vägen att övervinna rädslan tyckte jag 🙂 Kram
Åhh va roligt! Jag tycker det är helt fantastiskt att paddla havskajak! Pratade just med en vän. Om att vi borde ta en helg i sept sen och åja upp till Tjörn och paddla där. Det gjorde vi nu i maj och det var bara så himla härligt! Så repris på den! Hoppas du kommer ut fler gånger snart 🙂
Åh så härligt det lät! Kan tänka mig att det är skönt att paddla under sensommaren också 🙂 Hoppas både du och jag kommer ut på varsin tur 🙂