Direkt när jag slutat jobbet igår och stämplat ut för helg! tog jag bilen till Vänern. Till en camping där pappa & Co befann sig. Till en camping som badade i solsken och där husvagn efter husvagn stod uppradade och där människorna strömmade likt myror till en sockerbit ner till havet.
Det var längesedan jag besökte en camping nu, ja, åtminstone med husvagn. Och ja – säga vad man vill om campinglivet men igår kväll upplevde jag det som jag så många gånger upplevde som barn; enkelheten. Att vakna på morgonen och kliva ut genom dörren och mötas av daggvått gräs och en försiktigt värmande sol. Att ha en sådan närhet till havet att det är det första man ser när man tar de där mjuka stegen ut på det daggvåta gräset. Enkelheten i att inte ha några planer för dagen utan göra det som vädret vill. Att duka upp med kaffe i plastmuggar och förpackningar av Singoalla-kex och köpta längder med vetebröd när man badat så länge att fingrarna blivit till russin. Att låta barnen hitta nya bekantskaper. Att tända grillen på kvällarna och kanske utmana resten av gänget på minigolf. Ja, campinglivet. Ibland är det precis det där Svensson-aktiga man vill åt.
Och igår? Igår hade jag svettats under 9 timmars kontorstid så jag tyckte vi skulle bada med en gång jag kom ut. Sagt och gjort; vi tog oss ner till Vänern. Till ett vatten som var 25(!) grader varmt och så härligt att vi spenderade mer tid i vattnet än uppe på land. Det var först när magarna protesterade och längtade efter mat som vi med nöd och näppe fick upp kidsen ur vattnet och istället begav oss mot restaurangen.
Där åt jag pizza med parmaskinka och ruccola och drack isbitsklirrande Cola och samtalade med bästa pappa och vi delade händelser som skett sedan senaste vi sågs och ett liveband spelade gamla Beatles-hits och luften var sådär ljummen att det för ett ögonblick kändes som vi befann oss utomlands.
När sedan mörkret började lägga sig kramade jag allihop hejdå och åkte hem till en lägenhet som huserade 28 grader och jag öppnade alla fönster och dörrar och tänkte att det är helt otroligt vilken sommar 2014 bjuder på.
Ja, det är något visst med camping 🙂 Har tillbringat mååånga barndomssomrar i tält och husvagn – supermysigt, även om jag blivit mer bekväm med åren 😉
KRAM
Fantastiska du.
Visst är det mysigt att bara finnas till och njuta av livet. Kram
Verkligen! ♥