Vissa gånger tar det 5 veckor mellan besöken. Nu? Ja, nu har det bara gått 4 dagar sedan jag var ”hemma” och jag ska åka dit igen.
Förra gången åkte jag dit för påskfirande och långledigt och löprundor i skogen. Nu åker jag tillbaka för födelsedagsfirande, drinkar på stan och kanske årets första grillning. Fantastiskt.
Det är fascinerande det där, ändå. Hur hemma alltid är hemma. Jag växte ju upp i den lilla staden Tidaholm. En stad där alla-känner-alla. Där kedjorna i butiksväg bytts ut mot små enstaka butiker med egna kollektioner. Där man inte kan (kunde) köpa sig en espresso utan det var bryggkaffe och småkakor (för 2 kr/st!!) som gällde. Staden där jag växte upp med gångavstånd till allt, men min bästa vän som granne och där jag lärde mig allt om livet och lite till. Men också staden där jag, efter 20 år, var så fruktansvärt trött på tillvaron och småstadsidyllen.
Så jag flyttade. Och ibland tror jag att det är precis vad som krävs. You don’t know what you got until you say goodbye sägs det ju. Och OJ vad det stämmer. Åtminstone i detta fall. För det där som jag hatade så innerligt med småstaden? Ja det uppskattar jag och älskar jag nu. Kanske inte såpass mycket att jag skulle byta ut ”mellanstaden” till småstaden igen, men tillräckligt för att längta och njuta efter det om det går en tid mellan besöken. Jag älskar hur alla känner alla (åtminstone känns det så). Att man faktiskt hälsar på varandra på stan och att pensionärerna glatt säger hej! tillbaka istället för att (som i större städer) mest se rädda eller misstänksamma om man hälsar. Jag älskar hur bagerierna fortfarande säljer kakor till vrakpris och inte erbjuder kaffe + bulle för 70 spänn. Älskar hur det är gång- och cykelavstånd till precis allt och hur närheten till naturen inbjuder till picknick, löprundor och lugn.
Så nu åker jag hem igen. För att besöka syrran i grannstaden (som ändå är en ”mellanstad”) och för att hälsa på nära och kära igen och dessutom fira kalas. Bästa vännen (ovan nämnd) är också tillbaka i staden över helgen och då hon fyllde år för 3 veckor sedan ska vi satsa på storkalas. Wine:a och Dine:a och krama varandra och prata om alla minnen vi delat i staden som vi alla flytt men ändå återupptäckt kärleken till.
Ja,
en hemmahelg. Så himla härligt.
Trots att jag bara flyttat två mil från min hemby så känner jag samma. Det är något visst med gatorna man sprang och lekte på som barn å att man hälsar å småpratar med nästan alla i mataffären! Önskar dig en härlig helg!
Jag känner också igen det där.
Efter gymnasiet var jag less på min lilla stad och flyttade till storstaden. Men den var inte alls så härlig som jag föreställt mig, även om jag är glad att jag provade lyckan så att säga. Jag flyttade sedan tillbaka till min lilla stad, och här är jag kvar än. Underbart:)