Sitter just nu hemma i soffan med en kopp kaffe. Gillis sover och dessa 2-3 timmar mitt på dagen är som en liten oas av paus. Jag fullkomligt älskar varje vaken sekund med Gillis, men att också bara få landa någon timme mitt på dagen är magiskt.
Så, förutom att äta lunch (och nu kaffe) har jag också hunnit med ett superkort stretch-pass på min yogamatta i vardagsrummet. Och just detta (hemmaträningen) är faktiskt ett av mina mål för 2026. Skriver alltid ner några mål med det kommande året, det kan verkligen vara högt och lågt men det viktigaste för mig är att det är mål, inte löften. Och dessa mål får inte vara verklighetsfrånvända utan faktiskt något som GÅR att applicera i det liv jag lever just nu. Låt oss ta en närmare titt för just målen 2026 (utan inbördes ordning).
Släppa lite på mitt kontrollbehov. Jag är en person som har ett extremt kontrollbehov. Detta tar sig uttryck både i mitt arbetsliv men kanske främst mitt privatliv. Kontrollbehovet och behovet av att LEDA är en så stark del av mig att jag inte ens lägger märke till när jag gör saker som att ta kontroll. Det kan handla om en sms-konversation med ett gäng vänner där det börjar som en frågan kring att ses och helt plötsligt har jag gjort en omröstning på datum, bokat en aktivitet och kommit med förslag på restaurang. Jag tar kontrollen. Det kan också handla om att jag i förbifarten säger åt min sambo VAD han ska göra eller HUR han ska göra vissa saker. Jag märker inte att jag gör det, men det händer nog typ 50 gånger på en dag. Mitt ledarskap och kontrollbehov är liksom ända ut i fingerspetsarna och jag har (ofta) väldigt svårt att bara säga JA till att ses utan agenda, att låta någon annan PLANERA vad vi ska göra, att låta min sambo bara vara etc. Nu låter det kanske som om jag är en hemsk människa och det hoppas jag inte att jag är. Missförstå mig inte; mitt kontrollbehov och ledarskap är i många gånger något jag älskar, men jag känner verkligen att jag skulle vilja slippa ta kontroll ibland. Att bara go-with-the-flow, låta andra styra och bestämma och planera och jag? Jag får öva på att bara följa med. Att tacka JA utan att veta förutsättningarna. Till min hjälp? Terapi. Har redan börjat och ser ljust på min personliga utveckling.
Att orka klä mig lite roligare – och utnyttja min garderobs fulla potential. Jag är ingen modeguru och jag följer inte trender slaviskt, jag har ingen expertis inom styling etc. men jag tycker kläder är ofantligt kul och i min garderob finns både vardagshjältar och en hel del roliga plagg. Men till vardags blir det ofta att jag varvar samma 3-4 uppsättningar av plagg. Jag tar på mig något som är bekvämt, som tillåter sneakers, luftigt i midjan etc. Och jag vill ju fortsätta klä mig bekvämt, men däremot vill jag orka elevera varje outfit och ta dem till nästa nivå. Kanske bära klack en dag, eller varför inte överdimensionerade örhängen, eller ta på mig den där paljettprydda klänningen en vanlig onsdag till kontoret. Jag vill i år bli bättre på att kombinera och style:a mina befintliga plagg i garderoben. Inte köpa nytt. Inte köpa mer utan hitta sätt att kombinera plagg på nya sätt och känna mig 10/10 helt enkelt. Såg denna video (LÄNK) på Instagram och blev så inspirerad på att verkligen utnyttja min garderobs fulla potential.
En telefonfri kväll i veckan. Just detta mål har jag nog haft de senaste 3 åren och det är ständigt återkommande men (tyvärr) svårt att hålla. Egentligen skulle jag vilja ha en helt skärmfri kväll. Alltså ingen tv eller dator heller, men det tror jag blir svårt att hålla konsekvent då att landa i soffan och slökolla på något efter en intensiv dag är en form av avkoppling jag gillar. Men att (låt oss säga) varje onsdag lägga telefonen i en låda och låta den vara tills läggdags, det borde gå.
Ta tag i hemmaträningen. Snart fyller Gillis 2 år (hallå, vart tar tiden vägen?!??) och det går ju inte att sticka under stolen att jag var otroligt mycket mer vältränad innan barn. Och jag saknar mina muskler. Dels att få känna mig stark, men att även se på mig själv i spegeln och SE musklerna på kroppen saknar jag. Och personligen skyller jag inte på min brist av träning på TID, för tid finns. Det är prioriterandet jag har svårare med. För absolut skulle jag kunna prioritera att åka till gymmet en kväll när Gillis sover och absolut skulle jag kunna gå upp tidigare och köra yoga etc. Men jag orkar inte. Det jag får till är ofta 1-2 pass på gymmet i veckan och nu som komplement vill jag få till hemmaträningen. 20 minuter kettlebell, gummiband och övningar enbart med kroppen som redskap. DET är inte svårt att prioritera och nu ska det bli ändring på det. Det som krävs? Att jag är ombytt i träningskläder (träna i mjukisar går bort), får tillfälle att göra det innan kl. 20.00 (efteråt är jag för trött) och att jag får ha hörlurar i med hög musik. Denna vecka har jag varit i Sthlm 3 dygn och tränade faktiskt varje kväll på hotellrummet. Stolt. Nu hoppas jag också att jag håller mig frisk under våren. Hela hösten (ända sen Gillis började förskolan) har jag varit mer eller mindre konstant förkyld.
Lära mig totalrenovera ett kök och vara noggrann med detaljerna. Vår köksrenovering ska snart dra igång och jag är så pepp så jag vet inte vad. Det kliar i mig att sätta igång. Inte för att vårt gamla kök inte duger eller att ett nytt kök gör mig lyckligare. Nej, utan för att jag älskar förändring och har en längtan att arbeta med händerna och kroppen istället för att slötitta en serie om kvällarna. Dessutom är jag ivrig att få lära mig att göra det noggrant. Jag har renoverat och fixat en hel del genom åren men ofta kan jag vara lite slarvig och även om saker ser bra ut på håll så ser man väldigt lätt skavankerna när man går närmare. Haha jag har liksom inte alltid tålamod att vara noggrann utan det ska helst gå fort. Men det nya köket? Det vill jag verkligen vara noggrann med och stolt kunna visa upp för alla att DETTA HAR JAG SJÄLV GJORT.
Fortsätta vara världens bästa mamma. Jag tycker, med handen på hjärtat, att jag är en helt otrolig mamma. Jag är närvarande, överöser Gillis med kärlek, ger honom hemlagad mat, har stränga regler om skärmtid (läs; ingen skärmtid alls) och ser istället till att aktivera honom med lek och sysslor hemma (han gillar att vara med i köket exempelvis). Jag skämmer inte bort honom med prylar eller adrenalin utan istället skämmer jag bort honom med tid, kärlek och trygghet. Det är det allra viktigaste för mig i livet; att vara en bra mamma och det är mitt starkaste mål inte enbart år 2026 utan resten av mitt liv.