För två helger sedan befann jag och Fredrik oss i svampskogen i jakt på kantareller. Och alltså, mycket är jag bra på, men att hitta svamp? Nej. Kan gå i timtals i skogen och komma hem med 4 stycken kantareller bara för att upptäcka att någon, två timmar senare, hittar svamp på exakt samma ställe nog för att fylla en ICA-kasse med. Så ja, någon svamplycka blir det sällan för mig, men jag njuter lika mycket av själva stunden i skogen som smaklökarnas eventuella jublande efteråt.

Att gå i timmar i skog som doftar friskt av mossa, granbarr och jord är fantastiskt. Att dessutom kanske se solen strila in mellan den täta skogen bidrar till ett slags magiskt sken som är oslagbart. Och hittar man svamp? Ja, då blir det förstås ännu bättre. Och sist vi var ute hittade jag en liten, liten näve med kantareller – men jag hittade desto mer Karl-Johan svamp. Jag är ju mer eller mindre uppväxt i skogen med både en mamma och pappa som älskar naturen och som lärt mig de mesta inom flora, fauna och svamparter. Men då jag, tyvärr, hittar svamp alldeles för sällan så blev jag osäker där mitt i skogen; var det verkligen Karl-Johan jag plockade? Jag tog i alla fall med mig 5-6 svampar hem och väl hemma skickade jag bilder till både min mor och far som glatt kunde gratulera till lyckad Karl-Johan jakt. Ångrade då såklart att jag inte plockat med mig de resterande 10 svamparna jag hittade i skogen och tänker att jag nog borde ge mig tillbaka ut och haffa dom.

 

Men Karl-Johan alltså, steker man dem ganska hårt är de fantastiskt goda och den kvällen avnjöt vi egenplockad, smörstekt svamp och det vi inte tillagade skivade jag tunt och torkade i ugnen (varmluft, 80 grader i ca 3 timmar). Och nu har jag alltså en burk torkad Karl-Johan i skafferiet som doftar Italiensk delikatessbutik och som påminner mig om en ljummen söndagseftermiddag i våra svenska skogar.

 

 

 

 

Hej på er! Jag pausar just nu jobbet och intar min plocksallad från ICA på stående fot medan jag slänger in några bilder och säger hej till er. Vart jag befinner mig? På kontoret. Om drygt 1 vecka går magasinet (läs; magasinen) till tryck och det är just nu full rulle på redaktion och produktion. Jag sätter samman artiklar på finska, svenska, norska och danska, korrekturläser och ritar layout för 1400 sidor magasin. Ett hästjobb, minsann. Men SÅ roligt att se magasinet växa fram!

 

–

 

Häpp. Jag ska äta upp det sista av min sallad, hämta en kopp kaffe och sedan fortsätta arbetet framför datorn. Siktar på att komma härifrån vid 22-tiden och då gäller det att jag lägger i en växel för att hinna. Puss!

 

 

 

 

Tänk vad mycket några färska bär kan göra för frukosten! Idag ville jag sätta lite guldkant på en regngrå tisdag och toppade min soya-yoghurt med granola, färska blåbär och hallon. Så himla smaskigt!

 

 

 

Hade på tok för roligt igår för att komma ihåg att ta fler bilder än dessa…

 

Igår firade jag bästa Fredrik som fyllde 30! Och ja, Fredrik är väl inte den som gillar överraskningar direkt, men jag? Jag ÄLSKAR överraskningar och fyller man jämt ska man få minst en överraskning, enligt mig. Så igår hade jag planerat dagen för mitt hjärta innehållandes ”lagom” mycket överraskningar om sådant som jag vet han tycker om.

 

Först: först startade vi dagen med finfrukost, paketöppning och morgonpromenad. Sedan fick han order om att klä sig anständigt och så körde jag ner till Göteborg där vi parkerade bilen och gick mot Ritz. Och där? Ja där väntade några av Fredriks närmaste vänner och det var så roligt att alla kunde komma och överraska honom, så himla tacksam för det! Efter kramkalas väntade sedan brunch och vi åt i flera timmar medan vi tog ikapp tid och skrattade. Sedan var det dags för mig och Fredrik att rulla vidare mot nästa överraskning. Vart det bar av? Till FYSIKEN KLÄTTERLABBET. Fredrik klättrade en del förr och efter vår provklättring (LÄNK) förra sommaren har vi båda sagt att vi vill testa igen på en riktig klättervägg. Så igår hade jag bokat instruktörstid för mig och Freddan och under 1 timme fick vi testa på all möjlig klättring i varierande svårighetsgrad. Och alltså, ni med höjdskräck? Detta måste ju vara bästa terapin mot just det! Jag själv blir lite skakis på hög höjd, men vetskapen om att här var det tryggt och säkert gjorde att jag vågade klättra alla väggar och komma hela vägen upp till taket. Fantastisk känsla! Haha känslan i underarmarna efter 60 minuters klättring var dock inte lika skön. Herregud, tror aldrig jag varit så skakis i mina armar. Trots instruktörens upprepningar om att ”använd benen” så var det likt förbaskat armarna som fick jobba mest. Men ja, man lär sig väl tekniken efter hand.

 

–

 

Efter klättringen var det sedan dags för oss att åka hem och med Fredrik leendes i sätet bredvid mig kunde jag konstatera att jag lyckats med en bra överraskningsdag. Så himla härligt!

 

 

 

 

LISA OLSSON får just nu mig att vilja sätta mig i frisörstolen och kapa luggen. Den där spretiga, franska, gardinluggen är ju helt galet vacker och alltså, hur vacker är inte denna människan?! Girl crush, de luxe. Har en frisörtid inbokad om 2 veckor och funderar på att bildbomba min frisör och rådfråga henne om jag ska kapa lugg. Det lutar åt det.