Hej på er! Tittar in lite snabbt och önskar trevlig helg. Jag? Jag har finbesök av älskade syster. Och vi har köpt fredagsblommor och ätit färsk pasta. Nu ska vi ta oss ner för stan för att möta upp favoriter och dricka ett glas vin och se på fredagsbio.
Hoppas du får en fin kväll ♥
Och så var det fredag. Och jag sitter i köket med en grön smoothie i glasen och fejk-permanentat hår efter att ha spenderat natten sovandes i flätor.
Idag väntas tidningen anlända till kontoret från tryckeriet och jag känner mig som ett barn på julafton. Så jag är pirrig och träningsklädd, redo att packa upp tusentals magasin och med en blandning av nervositet och stolthet bläddra igenom första bladen och känna doften av trycksvärta.
Ja, tidningsrelease. Och förutom det har vi fredag där det vankas fredagsfika, finbesök och vin. Kunde definitivt varit sämre.
Att arbeta i tidningsbranschen (eller andra branscher för den delen också) när man arbetar mot deadlines är minst sagt lite speciellt. Jag älskar det, det gör jag. Temposkiftningarna mellan tiden innan tryck, tiden efter tryck och tiden mellan tryck passar mig perfekt. Monotona sysslor sysslor är inget för mig utan jag behöver ganska mycket skiftningar i vad som gäller just arbetsbelastning eller tempo.
Men för er som inte arbetar mot deadlines kan jag berätta att känslan efter tryck är ganska speciell. Som ett vakuum kan man säga. Omställningen efter att hjärnan varit fullkomligt överbelastad i några veckor till att komma tillbaka till de ”vanliga” rutinerna tar en liten stund och tiden där emellan är ganska tom. Det tar liksom ett tag för inspirationen att kicka in och energin att hitta tillbaka till hjärnan. Men det är också en ganska skön tid. En tid att ta ikapp sådant som man skjutit undan och tid till att göra research och hitta lösningar och nya idéer.
Och det är inte tokigt alls egentligen att ha återgått till det ”normala” för det gör att jag har fritid på kvällarna, lediga helger och möjlighet att njuta av annat jag gillar förutom jobbet. Som att spana på vårkläder i butikerna, dricka 11-kaffe med någon jag tycker om på lördag och läsa fler böcker.
Ja, det ”normala”. Ibland är det precis det man behöver.
Idag har det varit en minst sagt grå dag, hörrni. Men även grå dagar innehåller något vackert. Som de där röda nyponen som klamrar sig kvar på kala grenar och vägrar släppa greppet trots snålblåst och kyla. Och som den där koppen kvällskaffe som väntar senare ikväll med en saknad vän.
Ja, idag lyste våren med sin frånvaro. Då gäller det att fånga skönheten i livet på andra sätt.
Kommer ni ihåg att jag skrev om de HÄR brillorna för någon dag sedan? Hur som helst vandrade jag in på Lindex i helgen och letade efter dem, fast besluten om att prova ifall de vore något för mig eller inte. Jag var ju lite rädd för att jag skulle se ut som en dålig kopia av John Lennon, men vet ni vad? De var skitsnygga! Så de fick följa med hem och drömmen om en 70-tals inspirerad, bohemisk vår lever vidare.
