Kappa från Zara. Väska köpt i Italien.

Varje år tycks jag ständigt vara på jakt efter den perfekta kappan. En jakt som är nästintill omöjlig att slutföra. Det finns, varje säsong, tusentals vackra kappor och vinterjackor. Men oftast är de tyvärr bara vackra när de hänger på galgen och så fort de hamnar på kroppen sitter de inte alls lika bra. Jag som gillar långa och fladdriga saker har länge varit på jakt efter den perfekta, långa vinterkappan. Något som visat sig vara svårare än jag först trott. För långa, fladdriga saker är just det: fladdriga. Och för att lyckas med det måste de vara tunna i tyget och jag som letat efter en fladdrig sak som värmer har haft mycket svårt att hitta rätt.

Visst finns det gott om långa kappor men när de blir för tjocka i tyget tycks de likna mer tält än en kappa. Så jag har provat otaliga varianter och blivit lika besviken varje gång när passformen inte varit helt perfekt.

Så var jag i Stockholm. Jag hade inte en tanke på att vi var inne i slutet av oktober och min tunna sommarkappa jag packat med mig höll inte riktigt värmen när temperaturen visade 4 grader. Jag tog på mig flera lager av halsdukar och tröjor, men det kändes som om det blåste rakt igenom ändå och de där solskenspromenaderna i ett eftermiddagsstressigt Stockholm var isande kalla. Så smet jag in på Zara för att värma mig fem minuter innan nästa kundbesök och då? Ja då fick jag syn på den. Kappan med stort K och efter ett snabbt provande konstaterade jag direkt att detta var kappan jag letat efter. Lagom lång, rätt skuren och med ull i tyget som håller värmen även när vindarna är kalla. Det tog mig ungefär 1,3 sekunder att ta beslutet om att köpa kappan och därefter har den hållit mig varm varje dag till och från kontoret.

Ja, så gick det till när jag köpte den perfekta kappan av en ren slump en solig oktoberdag i huvudstaden. Ibland är de bästa köpen just dem; spontana.