God morgon på er! Uppe i ottan är jag och gör mig redo för en dag i Köpenhamn. Jag åker dit via jobbet och besöker Copenhagen Jewellery & Watch Show. Och jag ska spana in de senaste trenderna inom guld och klockor och dricka kaffe och fotografera så mycket jag bara kan. Och det ska bli fantastiskt roligt att även få se klockor och tingeltangel utöver alla brudklänningarna jag vanligtvis vilar ögonen på.
En lång dag blir det dock och jag är inte hemma förrän sent ikväll. Men förhoppningsvis finns det WiFi på mässan och då kan jag uppdatera er litegrann.
Kärleken till sommarbären har jag skrivit om otaliga gånger i bloggen. Kärleken till de där söta, små bären med så mycket smak av sommar att det nästan är löjligt. Som ni säkert vet gillar jag inte bara att äta bär, utan att plocka bären är ju också halva nöjet. Ja, förutom våra svenska skogsblåbär då kanske. Att sitta och bli uppäten av myggor i skogen och efter 2 timmars evigt plockande knappt ha fått ihop mer än 3 dl bär är inte favoritsysslan direkt. Men jätteblåbären däremot, där snackar vi kärlek.
Utanför mina hemtrakter ligger nämligen självplock av amerikanska jätteblåbär (läs mer HÄR). Och buskarna är sidådär 2 meter höga och de stora, saftiga blåbären hänger liksom i klasar och är löjligt enkla att plocka. Jag och syrran åkte dit i helgen och tänkte bara plocka ”litegrann”. Hur det slutade? Vi plockade flera kilo blåbär bara på dryga 30 minuter. Det går liksom inte att hejda sig!
Så,
i veckan har jag ätit blåbär så det står härliga till. Till mellanmål, i frukostfilen och till fruktsalladen på kvällen. Vansinnigt gott och jag rekommenderar alla som bor i närheten att åka dit. Kanske redan till helgen? Säsongen är ju så kort…
Igår var jag bjuden på middag hemma hos Emilie. Och det var så himla trevlig, att få sitta på hennes balkong och ta ikapp det senaste och äta mat och fruktsallad och njuta sensommarkväll. Vänner ja, det bästa som finns.
”Högsommaren” må vara över. Vi är snart inne på slutet av augusti månad och även om det fortfarande är sol, vackra dagar med temperatur över 22 grader och möjlighet till kvällsdopp känns inköp av nya sommarkläder inte superaktuellt. Men jag har dock en resa till Italien inbokad i slutet på månaden. Åker dit som projektledare för att fotografera brudklänningar till det nya numret av Bröllopsmagasinet. Och det kommer bli intensiva dagar med jobb där nere, men också 1-2 dagar med avkoppling. Och då hänger jag gärna vid poolen, i ny bikini och med så mycket tingeltangel att det skramlar om en när man kliver i det turkosblå vattnet.
Alltså, ibland är Sverige så himla vackert. Som en solig dag på västkusten. När havet och himlen tycks vara spegelbilder av varandra med sin blåa färg och djupa oändlighet. När de laxrosa klipporna täcks av nyponrosor och hur kontrasten mellan de hårda klipporna och de mjuka blombladen får det nästan att värka i brösthet av skönhet. Eller som en sommardag i Skåne. Bland honungsgula fält som smyckats med vallmo och prästkragar och som böljande svajar i den ljumna brisen. Där det platta landskapet bjuder på vidsträckta vyer och fifty shades of hay.
Eller som Skaraborgs slätter. Platsen där jag vuxit upp och som efter några år med hemmablindhet återigen väckt kärleken hos mig. Kärleken över åkrar och fält som breder ut sig som ett enda stort lapptäcke. Som kärleken över de hundratusentals kossor som betar på ängarna, över Vätterns klara vatten och de gröna trädtopparna mot den blå himlen.
Ja,
ibland behöver vi bara stanna upp och njuta. För det är inte bara på Maldiverna, i New York eller Kroatien som det finns skönhet. Nej även Sverige kan vara slående vackert och i helgen tänkte jag just på det.
