Att fylla sitt hem med minnen.

Hemmet

 
 

hallen 005

 

Jag älskar att att varje sak i mitt hem betyder något. Att det har ett minne kopplat till sig. På så sätt blir föremålen en del av mitt liv och inredningen en del av min personlighet.

 

Och i mitt hem trängs lite av varje. Som lyckodjuret i sten jag köpte under förra sommarens varmaste dagar. I ett soldränkt Skåne där luften stod still och lyckan i bröstet fladdrade likt tusen fjärilar. Eller brickbordet i vardagsrummet. Som ropades in på auktion tillsammans med finaste pappa medan kaffet skvalpade i muggen när jag ryckte upp handen i luften för att lägga ett bud.

 

hallen 006

 

hallen 008

 

Eller som ovan. Fina kort, träfigurer och masker som inhandlades i Tanzania. Masken köptes av en pojke med brett leende och randig tröja innan vi tog planet till Zanzibar. Och korten hängde på en vägg utanför en liten coffeeshop på Zanzibar, och medan jag och min syster valde bland korten brände de solvarma stenarna under fötterna och huden doftade svagt av solkräm och saltvatten.

 

hallen 007

 

Ja, att köpa saker på resor bidrar inte enbart ett vackert hem, utan tillför även något som återupplivar minnen och som påminner oss om världen utanför.

 
 

Men innan jag visar er mer bilder och föremål från resan väntar kaffe på stan tillsammans med bästa Emilie.

 
 

signatur

 
 

Lördagsjobb.

Okategoriserade

 
 

skrivbord

 

Jet-lag kan ha sina fördelar ibland, alltså. Idag vaknade jag till exempel innan solen hunnit stiga upp. Och efter att ha ätit frukost till morgonradion har jag hunnit slänga i en maskin tvätt, sorterat den enorma hög med post som kommit medan jag varit borta och även hunnit skriva en inköpslista till kylskåpet (som ekar oroväckande tomt just nu).

 

Och med dessa sysslor avklarade ska jag nu åka in till kontoret en sväng. Det är deadline imorgon och jag ska in och arbeta av det sista nu innan det går iväg till tryck.

 
 

signatur

 
 

You build me up, make me what I never was.

Stil

 
 

hemkommen 001

 

Och så klarade jag mig igenom första arbetsdagen efter semestern. Och det gick bra, nästan över förväntan. Jet-lagen gjorde mig piggare än vanligt i morse och deadlinen som skulle in på kontoret gjorde att timmarna rusade iväg.

 

hemkommen 002

 

Men nu, nu är det fredag. Fredag och tid för ytterligare lediga dagar. Och efter att ha kört runt i bilen i ca 2 timmar (efter att batteriet stendött och jag fått dra igång den med startkablar och sedan laddat batteriet med några mil på motorvägen) är jag nu redo för fredagssysslor. Fredagssysslor som innebär bildredigering, mat, några avsnitt serier i soffan och sedan världens goaste säng.

 
 

Blus – H&M
Armband – Köpta på Zanzibar

 
 

signatur

 
 

. . . . . . . . .

Okategoriserade

 
 

urna 006

 

Igår kväll? Ha ha, ja då var jag väl kanske inte den person med mest IQ i landet. Sömnbrist gör något med hjärnan, alltså. Och eftersom jag inte ville vända på dygnet höll jag mig vaken tills klockan visade att det var okej  att gå och lägga sig och försöka jämna ut både sömnbrist och tidsskillnad.

 

Och idag? Ja, idag hade jag gärna ägnat hela dagen åt att gå igenom de två fulla minneskorten i kameran från resan. Men idag väntas jobb och lite vemodigt känns det allt. Som vanligt har jag svårt att komma igång efter en längre ledighet. Men det är en viktig dag på kontoret idag så jag får ta hjälp av koffein till hjärnan och tänka på att det, trots allt, är fredag redan imorgon och sedan väntar två lediga dagar med tid för att smälta alla upplevelser och ta sig an bildredigeringen.

 

Så, jobb men ändå fredag. Det kunde varit värre.

 
 

signatur

 
 

Att ha varit med om något helt fantastiskt.

Resor, Tanzania / Zanzibar

afrikaresan 001

 

afrikaresan 002

 

afrikaresan 003

 

There’s more to see than can ever be seen, more to do than can ever be done. Versen från Lejonkungens mest populära låt sätter verkligen ord på min resa. Afrika. Tanzania – Zanzibar. Världsdelen/landet där det bjuds på så mycket att uppleva att det på något sätt känns som om man kunde spendera en livstid där utan att ha fått vara med om hälften. Samtidigt som det känns som att komma hem, som om allt är så självklart på något sätt.

 

Afrika är verkligen vaggan till liv.

 

Det märks på människornas sätt att vara ett med naturen, på deras sätt att springa barfota på brännhet asfalt eller på stigar fulla av grus och hårda rötter. Det märks på djuren, på deras sätt att röra sig ljudlöst över savannen. Det märks på himlen, som varje natt tycks tindra likt en sjö av diamanter med alla sina stjärnor. Och det märks på språket. Här är inget slumpmässigt namnsatt. Nej, gnu heter gnu eftersom det är så djuren låter när de kommunicerar med varandra. Träden heter Sausage tree eftersom frukterna ser ut som korvar. Byar heter namn som myggornas flod eftersom risfälten i byn kräver mycket vatten och varje år lockar till sig miljontals mygg. Här har allt en mening, en betydelse, en förklaring.

 

afrikaresan 004

 

afrikaresan 005

 

afrikaresan 010

 

Och jag? jag älskade det. Älskade att bli hänförd var femte minut och kände en sådan respekt för landet, för människorna och för djuren. Respekt blandat med förundran. Förundran över hur olika platser på vår planet ser ut. Både kulturellt, ekonomiskt, mänskligt, åsiktsmässigt och inte minst märktes det på naturen, på djuren, havet och maten.

 

afrikaresan 007

 

Som ni förstår har jag svårt att formulera mig kortfattat när det gäller denna resa. En resa som varat i 14 dagar och egentligen bara varit en resa. Men som i mina ögon känns som en resa på 7 månader och en resa som egentligen är två. Först safari. Sedan sol&bad. Och jag har haft de 14 häftigaste dagarna i mitt liv och fått se saker som jag bara kunnat drömma om. Och för att det inte ska bli för rörigt för er att hänga med tänker jag att jag delar upp min upplevelse, lite. Delar upp den i delar, berättar om de nationalparker vi besökte, vad vi gjorde, vad vi såg och så berättar jag om sol och bad. Och om ett hav lika turkost som ädelstenen.

 

afrikaresan 008

 

afrikaresan 009

 

afrikaresan 011

 

Men först? Ja, först ska jag packa upp ryggsäcken och sedan slänga mig på soffan. Drygt 20 timmars resande och i stort sett 48 timmar utan sömn sätter sina spår, som sagt.

Men jag har saknat er. Så vi hörs snart igen.

signatur