Mina onsdagseftermiddagar. Ja, de har kommit att bli till rutiner. Fast en rutin som jag gillar.
Efter jag slutat jobbet sladdar jag bilen hem. Och när jag kommer hem är det nu viktigt att sängen är bäddad, disken diskad och de sedvanliga klädhögarna på golvet undanplockade. Ska jag kunna göra något ostört behöver jag ha det snyggt runt omkring mig. Jag kan till exempel inte sitta i soffan och njuta av en film/plugga/eller göra något annat om jag vet att det ser ut som tredje världskriget i köket. Jo jag vet, det finns säkert en bokstavskombination för detta.
Hur som helst.
När jag alltså kommer hem till en städad lägenhet sätter jag på kaffebryggaren, rotar i frysen/skafferiet efter något innehållandes socker och sedan slår jag mig ner i soffan.
Sätter på datorn och trycker ”play” på nästa videolektion och sitter med kaffekoppen och anteckningsblocket redo. Sedan försvinner jag i tankar om ny kunskap och jag är som en disksvamp i dessa lägen och bara suger åt mig all information och vill liksom inte att det ska ta slut. Och det gör det ju inte heller. För när det kommer till kunskap finns det liksom inget slut. Framför allt inte på de saker man intresserar sig för.
Kursen jag läser? En distanskurs via Högskolan i Jönköping. Kursen heter Fotografi – Visuell kommunikation och är en utav de bättre kurser jag läst. Upplägget, innehållet, lärarna. Allt är fantastiskt.
Det är allt som allt fjärde distanskursen jag läser. Jag brukar påbörja någon ny varje termin. Och även fast heltidsjobb, deltidsjobb, plugget och bloggen ibland kan bli lite för mycket att göra så trivs jag. För jag blir så lätt rastlös och jag inser att kan jag kombinera nytta med nöje, ja då läser jag gärna hur många kurser som helst.
