Och så var den här. Dagen då jag ålar mig ner lite lättare från sängens kant, dagen som människorna jag möter på något sätt ler lite extra och dagen då jag får åka och handla fredagsblommor efter jobbet (tack förresten för alla era tips gällande blommorna). Det är fredag, helt enkelt.

Och sent igår kväll efter en dag innehållandes lite för mycket jobb ställde jag mig och svängde ihop världens godaste kladdkaka innan jag stupade i säng. Idag vankas det nämligen fredagsfika på jobbet och det är jag som står för godsakerna.

Så,

inte nog med att det är fredag och löning. Jag får äta kladdkaka också.

Ja, hörrni.

Torsdag står det i mina kalender och som vanligt dessa dagar är det fullt upp med jobb på kontoret följt av jobb på gymmet och sedan ligga-som-en-säl-i-soffan-tid. Dagens minus: Att jag för tjugo minuter sedan spillde kaffe över halva jeansen. Dagens plus: kollegan som får mig att ligga dubbelvikt över tangentbordet av skratt över ett klipp innehållandes jordekorrar och en man vid namn Steve.
 
 

Onsdag betyder pluggonsdag och det är den kväll i veckan som jag ägnar en timme eller två åt den distanskurs jag läser.  Men förutom att sitta helt försjunken i böckerna har jag även ätit hembakta småkakor och druckit (lite för mycket) kaffe. Jag vet det därför att mer än 1 kopp kaffe gör mig ”berusad”. Jo, men det känns faktiskt så. Kaffe har en liknande effekt som alkohol på mig. Efter andra koppen blir jag sådär löjligt glad. Fnittrar, pratar med mig själv och tycker det är en FANTASTISK idé att strunta i skolböckerna och istället spela in egna musikvideor på webcameran.
 
Haha ja, men ni hör ju. Ni skulle bara se vilka videor som huserar på min hårddisk. Ha ha ha.

I morse åkte jag till jobbet och kände mig ordentligt utvilad för första gången på, ja, veckor. En kombination av lugna kvällar och de senaste dagarnas solljus tror jag har hjälpt mig att liksom väckas till liv. För hela vintern har jag mer eller mindre varit totalt utslagen när klockan ringt på morgonen och ögonen möts av ett becksvart mörker och kroppen tror att det är mitt i natten. Och den här tröttheten alltså, den är så olik mig på något sätt. Visst, jag är varken morgonmänniska eller kvällsmänniska utan behöver mina åtta timmars sömn per natt. Men när jag snittat på 9-10 timmar och ändå inte känt mig utvilad, ja då är det något som inte står rätt till.

Men nu, nu steg jag upp vid första alarmsignalen. Hann tända ljus och äta frukosten framför nyhetsmorgon och sedan, för ovanlighetens skull, inte behöva stressa som en galning för att komma i tid till jobbet.

Så, onsdag.

Nu kör vi så det ryker.