Att jag är en sista-minuten-människa. Ja, de vet alla som känner mig och igår var såklart inget undantag. Efter att jag tryckt på ”publicera” på gårdagens inlägg om P3 Guld tittade jag på klockan och såg att det bara var 14 minuter kvar tills tåget gick. Så, ja det var bara att slänga på sig pälsjackan, grabba den lilla väskan och rusa ut genom dörren. Och jag hann, med nöd och näppe för så fort jag slagit mig ner i sätet rullade tåget ut från perrongen. Mot Göteborg och en galakväll.
Väl framme så mötte jag upp mitt sällskap och vi startade kvällen med burgare och mojitos inne på Hard Rock Café. Och mellan tuggorna fick vi ballongmannen att komma till vårt bord och prata om illusioner, magi och göra oss varsin ballongfigur. Och att få varsin egentillverkad figur i form av en pingvin och en nyckelpiga tyckte vi var den bästa idé vi kläckt på länge.
Så,
med varsin ballongfigur tog vi oss sedan mot Scandinavium.
Och ja, jag kan ju definitivt vänja mig vid att ha en egen Vip Loge, om man säger så. Att slippa stå i kö, gå på röda mattan tillsammans med artisterna, få tillgång till Backstage-baren och ha en egen loge med kakor, frukt, kaffe och arenans bästa utsikt fick i alla fall mig att sträcka på mig lite extra och vilja vifta med martiniglaset mot vakterna och ropa Daaaarling, bring me another one.
Men ja, jag höll mig till det som ingick och njöt istället av bästa P3 Guld, med kändisspaning, grymma artister och härligt folk. Bästa live-uppträdandet stod Style of Eye för och alla våran Håkan Hellström höll bästa tacktalet. De 3 timmarna inne på arenan bara susade förbi och vi dansade i båset, applåderade tills handflatorna blev röda, sjöng allsång med publiken och bara njöt. Inifrån och ut.
Sedan vankades det efterfest och mer artister, drinkar och dansande innan det var dags att sätta sig på bussen hem igen. Och när jag kom hem kändes det nästan som morgon och jag var tvungen att titta mig i spegeln för att försäkra mig om att det hela inte bara hade varit en dröm.
