Med en doft av skolavslutning.

Idag vaknade jag av solen som strilade in genom persiennerna och en doft av skolavslutning som fyllde rummet. Tidigare i veckan plockade jag nämligen in ett fång syrenkvistar som nu står i full blom i en vas på vardagsrumsbordet och sprider en doft som får mig att le det första jag gör på morgonen.

Det är få blommor som är så starkt förknippade med något hos mig som just syrener. De doftar skolavslutning. Morgondagg och tidig sol och bara ben, vita klänningar och med en känsla i magen som säger sommarlov!!. När jag gick i grundskolan hade mamma nämligen som tradition att tidigt på skolavslutningsdagen placera mig och min syster och Sarah framför trädgårdens enorma syrenbuske och fotografera oss. Och varje år stod vi där, fotades och på så sätt förevigade minnet av skolavslutning och känslan som sa sommarlov!.

Jag saknar den känslan. Saknar den och får nästan en klump i bröstet av att veta att den kanske aldrig kommer återupplevas. Visst har vi ledigt även som vuxna och ordet sommarlov har ersatts med semester. Men det blir liksom aldrig samma sak. Här har vi kanske 4 veckor (eller 2-3 i mitt fall då jag får fullständig panikångest av att veta att jag tar ut alla veckor på en gång och sedan måste vänta 1 år till nästa semester). Men ja, semester är inte samma sak som sommarlov. Inga 10 veckor att springa barfota i gräset på, att cykla till kiosken att köpa glass eller att det som tynger en mest är att sakna sin bästa kompis när man åker på husvagnssemester i en vecka.

Ja,

jag tror det är enkelheten med just sommarlov som jag saknar. Det bekymmersfria livet får mig att nästan vilja omskola mig till lärare på en gång bara för att få stå i en kyrka, med vit klänning och en bukett syrener i famnen och sjunga Den blomstertid nu kommer  medan magen är alldeles fullt av pirrande fjärilar.