Jäkla skitdag.

Alltså ja, vissa dagar blir VERKLIGEN inte som man tänkt sig. Ni vet den där känslan: solen skiner, man vaknade på gott humör och på vägen till jobbet planerar man hur dagen ska se ut. Vad som ska göras i vilken ordning på kontoret och sedan vad som väntar efteråt. Föreställ er den känslan och att något sedan inträffar som är, ja, vi kan kalla det ”mindre kul”.

Det hände idag.

Efter promenaden till jobbet kom jag fram till kontoret och möttes av kollegor som meddelade att vi hade haft inbrott. Och att det var i mitt kontor som tjuvarna hade härjat runt. Första känslan är såklart chock och sedan kommer sorgen över vad de tagit och paniken över ”vad hade jag glömt o spara på datorn” och så vidare. Som tur är lagrar vi all information på en server så ganska snabbt lade sig paniken över vad som var sparat på datorn och en känsla av ”fasen vad skönt att vi har backup på allting” dök upp. Sedan kom paniken, på riktigt.

För jag upptäckte att tjuvarna fått med sig min älskade guldklocka som jag dagen innan lämnat kvar på kontoret. Och ännu värre: för någon dag sedan hade jag med min PRIVATA externa hårddisk till jobbet. Ni vet, den med ALLA bilder från ens liv. Vi snackar alltså barndomsbilder och en sisådär 60.000 stycken bilder från åren 2006-2017. Den hårddisken hade jag av en anledning haft med till kontoret tidigare i veckan och sedan glömt ta med hem igen. Och jo – vid det här lagret har du säkert förstått orsaken till paniken…

DE FÖRBANNADE TJUVARNA HADE TAGIT MIN PRIVATA HÅRDDISK

Alltså, fy fan. Ord kan inte beskriva hur ledsen jag blev. Att de skulle ta just DEN hårddisken under de få minuter de gjorde inbrott är ju höjden av otur och alla de där tusentals bilderna kommer jag aldrig få se igen. För nej – jag har dem dessvärre inte sparade någon annan stans. Dumt förstås, ja. En hårddisk kan ju gå sönder eller annat och det hade förstås också varit sorgligt. Men nu känner jag mig inte bara bedrövad och sorgsen över de förlorade bilderna. Jag känner mig också kränkt. För vetskapen om att någon annan har tillgång till HELA MITT LIV I BILDER känns helt fruktansvärt. Ens egna bilder blir liksom så privata och tanken på att någon annan just nu sitter och tittar igenom dem känns hemskt.

Dessutom känns det så meningslöst. Jag menar, andrahandsvärdet på en extern hårddisk är knappast några pengar alls. Men för mig betydde innehållet på just den hårddisken allt. Och det är nu borta..

Så ja,

idag har inte varit en bra dag. Om vi säger så.

Men imorgon är en annan dag och tiden läker förhoppningsvis alla sår.