Denna veckan är sista veckan som jag är föräldraledig på heltid. Nästa vecka börjar jag nämligen jobba igen, fast inte heltid utan på 40% (2 dagar i veckan) och det känns helt galet.

Innan Gillis föddes och jag fick frågan av min chef hur länge jag önskade vara föräldraledig hade jag ingen aning om vad jag skulle svara på det. Hur skulle man kunna svara på något som man aldrig hade upplevt. Skulle jag älska att vara föräldraledig och vilja vara det i 18 månader eller skulle det börja krypa i kroppen redan efter 6 månader och klia i fingrarna av att komma tillbaka till arbetslivet? Jag hade ingen aning, men meddelade att jag nog trodde jag skulle vilja vara föräldraledig i 1 år, alltså 12 månader.

Och nu har jag varit föräldraledig i lite drygt 8 månader och SOM jag har älskat det! Visst har det funnits stunder då det varit supertufft och att vara föräldraledig är verkligen inte att vara ledig och en dans på rosor utan det är ett heltidsjobb som inte innehåller varesig kafferast eller friskvårdstimme. Att vara föräldraledig innebär att ansvara för sitt barn fullt ut; se till att bebisen äter, kissar, bajsar, sover, får trygghet, närhet, kärlek och tillgodose alla barnets behov 24 timmar om dygnet mer eller mindre. Men trots att det varit stundtals tufft och jag verkligen tänkt att jobba är som att ha semester så har jag älskat att vara hemma med mitt barn och inte direkt längtat tillbaka till mitt vanliga jobb.

Men så smög sig hösten på och de där barnvagnspromenaderna i 25 grader och sol byts ut mot snålblåst; kyla, regn och mörker och helt plötsligt känns tanken på jobb inte helt främmande. För även om Gillis just nu är i en ålder som är MAGISK så finns det en sida i mig som lockas av att få börja jobba igen. Att få klä sig i vanliga kläder, fixa smink och hår och sitta på ett kontor och ha utbyte av andra vuxna och att byta ut tankar på sovstunder och mattider mot tankar på annat.

Tanken på att abrupt avsluta föräldraledigheten och börja jobba heltid gav mig dock ångest så jag och min sambo insåg ganska snabbt att vi ville ha en kompromiss. Så i slutet av sommaren hörde jag av mig till min chef och kikade på möjligheterna att komma tillbaka till arbetet lite tidigare än beräknat, men inte på heltid utan som sagt vad på 40%. Och då jag har världens bästa chef och jobb fick jag ganska snart grönt ljus och vi bestämde att i november är det dags för mig att komma tillbaka.

Så i nästa vecka är det alltså jag som varje torsdag och fredag nu i 3 månader framöver kommer vara tillbaka på jobbet. Sedan i februari kommer jag gå tillbaka helt och det känns om en väldigt fin övergångsperiod; både för mig och min sambo som också får ”smyga” in föräldraledigheten innan den börjar på heltid för honom. Ett beslut som känns bra i magen då jag fortfarande kommer bebisgosa måndag-onsdag på heltid och torsdag-fredag får fokusera på att vara ”Anna” och jobba. Kanske den bästa av världar; om ni frågar mig.

Förra veckan mötte jag upp en av mina äldsta vänner (Linus) som också bor i Göteborg men som det var på tok för längesedan jag träffade. Han hade nämligen lyckats få tag i två biljetter till en utav restaurangen Bar Robusta’s vinprovningar.

Sagt och gjort; jag tog mig fram i ett regnigt Göteborg denna oktobertisdag för att möta upp min älskade vän och då vi inte setts på ett tag hade vi mycket att ta ikapp så vi började med ett glas och ta-ikapp-allt-som-hänt-det-senaste-tid på Bistro Odette! Munnarna gick i ett och vi var så ivriga på allt som hänt att vi knappt pratade färdigt våra meningar innan vi gick till nästa samtalsämne och sen nästa och sen nästa. Helt magiskt! Linus är en sådan vän som det inte spelar någon roll om det gått 1 vecka eller 2 år sedan jag träffade; varje gång är det precis som att vi sågs igår och herregud som jag uppskattar vår vänskap!

När klockan sedan närmade sig 18.00 och en timme hade gått rekordsnabbt gick vi vidare mot Bar Robusta och vinprovningen.

Och det var så grymt arrangerat! En italiensk kvinna (som utbildat sig och bodde i London) höll i själva provningen och hon var helt otroligt kunnig! Berättade ingående kring varje vin, producent, odling etc. och upplyste oss om doft, smak och så mycket detaljer att jag önskat jag hade haft en diktafon som spelade in allt. Jag själv är otroligt intresserad av all mat och dryck och vill gärna lära mig mycket mer om vin; men av någon anledning så tycks jag alltid glömma bort minst hälften efter varje provning, haha.

Vi smakade på 6 olika viner och konstaterade att de dyra var de som (givetvis) fick högst betyg av oss. Så kul ändå att dela intresset kring vin med en vän och vi beslutade ganska snabbt att gå på fler provningar och kanske även en kurs lite längre fram för att lära oss mer.

Efter provningen beställde vi in mat som vi delade på och så satt vi kvar länge och försökte hinna med typ hundra fler samtalsämnen innan det var dags för mig att bege mig mot centralstationen och ta pendeltåget hem.

Innan jag hoppade på tåget köpte jag en mosbricka med mig. Pastan vi delade på räckte inte alls för att mätta mig som är ganska stor i maten så denna smakade extra bra, särskilt efter 6 glas vin, haha.

Tänkte kika in här och uppdatera lite kort om den senaste dagarna.

Gillis som är lite drygt 8 månader nu tar fortfarande 3 naps om dagen, men den sista är han lite svårsövd på så att sitta ute i kylan och vagga honom i typ 40 minuter har varit standard de senaste två veckorna. Och för att det ska kännas som en mysig stund tar jag med en termosmugg kaffe och en bok att läsa under tiden.

För någon vecka sedan fyndade jag en byrå på Marketplace för 200kronor. Ville ge den ett litet ansiktslyft så slipade hela byrån och det blev SÅ bra! Nu ska jag bara inhandla nya knoppar och sen är den klar att fyllas med Gillis alla kläder.

Fredag kväll och jag lagade pasta och drack rödvin tillsammans med min sambo. Mys! Citruspastan á la Sofia Wood är en återkommande favorit hos oss!

Många dagar (läst: de flesta) när jag bara går hemma är jag osminkad och går runt i träningskläder. Men här hade jag smink, fixat hår och klänning så det fick förevigas med en klassisk selfie!

Min, min min! Alltså han är så söt så jag får nypa mig i armen – tänk att han är MIN son.

Spenderade söndag-måndag hemma hos min syster, hennes barn samt vår mamma. Lite familjehäng när det är som bäst och inser att jag var väldigt mycket i nuet för de enda två bilderna jag har från dessa dygn är dom här två bilderna från när vi tände ljus, lyssnade på regnet som smattrade och fikade på äppelpaj.

Så sjukt att vi snart är inne i november! Besökte en inredningsbutik igår och kunde inte motstå att faktiskt köpa lite julpynt, snart är det ju ändå legalt att börja pynta. ’Novent’ och allt det där, eller hur?

I förmiddags mötte jag upp en annan mamma här i stan (träffades på sångstund förra veckan) för promenad med våra små. En så härlig grej och definitivt kul att lära känna lite nytt folk i vår nya hemstad. Invigde sitt-delen till vagnen och nya åkpåsen jag fyndade på Vinted förra veckan.

Häpp; dags att fixa lite lunch åt mig innan Gillis vaknar från sin sovstund och sedan ska jag planera veckomeny, städa lite och hitta inspiration till målandet. Jag köpte ett gäng nya canvasdukar och färger igår och vill ta upp målandet igen.

Tänk att du redan är 8 månader ♥

I början när Gillis var nyfödd och vi helt nykläckta föräldrar så googlade jag i princip allt och varje språng/fas/utvecklingssteg. Men någon gång runt 5 månaders ålder upphörde googlandet och vi liksom listade ut mycket kring varför han betedde sig si eller så. Vi har ju haft turen att, utöver lite magont precis i början där han var ledsen och krångliga nätter mellan typ 4-6 månaders ålder, så har vi världens gladaste bebis, så det har liksom inte funnits så mycket anledning till googlande det sista utan allt har liksom bara rullat på.

Throwback! Här var han knappt 5 månader gammal och sömnen var katastrof. Han somnade ENBART genom amning på kvällar/nattetid och vaknade omkring var 30:e minut hela nätterna. Detta pågick i ca 2 månader och jag var knappt människa denna tid.

Och nu är vår grabb 8 månader och för skojs skull gjorde jag en googling kring bebisars utveckling vid denna tiden och det visade sig att vid just 8 månader är det en stor utvecklingsfas och bebisen kan upplevas lite mer gnällig än tidigare. Något vi absolut märkt av bara senaste 5-6 dagarna. Han har annars varit SÅ nöjd med att bara ligga i babygymmet, sitta i sin stol eller i knät och läsa bok, busa eller leka. Men de senaste dagarna har vi märkt att han liksom är missnöjd lite oftare. Anledningen? Han VILL så mycket mer än vad han KLARAR AV i denna ålder och han blir då frustrerad och lite mer ”gnällig” vilket jag såklart förstår. Tänk själv att vilja saker och ting (dricka vatten, ta sig bort till den där roliga leksaken m.m.) men att inte kunna förmedla eller göra detta på egen hand. Självklart blir man arg.

Throwback! I en period (omkring när han var 3-4 månader) så ville han dagtid bara somna på mig i bärsele. Men ALLTID innan han somnade var det ca 15-20 minuter GALLSKRIK, haha så hörselkåporna fick åka fram och mitt ansiktsuttryck här säger ungefär allt.

Så jag har läst på en del och hittat lekar och passande aktiviteter just för denna ålder och VIPS så är han mycket gladare igen. Nu exempelvis leker vi mycket med sådant som låter – testar rösten genom olika läten, sjunger sånger, dansar och slår med olika föremål mot varandra. Haha bör nog införskaffa öronproppar snart om inte min tinnitus ska bli värre (vilket den absolut blivit sedan vi fick barn som då och då skriker mig rätt i örat haha). Köpte också en begagnad gåstol igår kväll som han fick testa idag och det fick högt betyg – i alla fall de 20 minuterna han tyckte den var rolig, hehe.

Gåstol. Kul i ett par minuter, får se vad han tycker om den när han lyckats lista ut hur man tar sig framåt också.

I övrigt då kring utvecklingen? Vi hade hembesök i veckan av BVC för vägning och han följer sin kurva kalas och väger nu 8,3kg. Han testar rösten och ”pratar” konstant och gillar att härma oss. Tror hans första ord kommer bli ”titta” för det säger vi hela tiden och han härmar lätet så det låter exakt som han säger ”titta”, även om det såklart dröjer ett tag till innan orden kommer. Kryper gör han inte ännu men ligger gärna på mage, rullar runt för att förflytta sig sidledes och ligger han på rygg skjuter han ifrån med hälarna för att transportera sig dit han vill.

Throwback! Här var han (snart) 6 månader gammal och åt gröt med katrinplommonpuré för första gången.

Och kosten då? Jag har ju helammat fram till att Gillis var omkring 6 månader. Då började vi med smakportioner, han fick testa välling och vid ca 7 månaders ålder drack han äntligen välling ur flaska, åt gröt och gillade den mesta maten vi stoppade i honom. Och i takt med att intresset för mat ökade så var amning något han inte längre var intresserad av så det fasades ut ganska naturligt och successivt och för ca 1 vecka sedan slutade jag amma helt. Han ville helt enkelt inte ta bröstet utan bara bet mig (han har nu två tänder i underkäken) så det blev ett naturligt slut på amningen. Både skönt och lite sorgligt på samma gång. Skönt för att det varit (stundtals) det enda som fått honom att somna etc. och jag varit låst med att inte kunna vara ifrån honom mer än 1-2 timmar åt gången. Men också sorgligt att det är slut för det har samtidigt varit SÅ mysigt. Det är en obeskrivlig känsla att kunna GE sitt barn MAT från ens egna kropp. Och att liksom höra hur han klunkar mjölk och mmm:a mellan sugtagen är prick det mysigaste jag varit med om i hela livet. Så tacksam för att jag kunnat amma, tack kroppen för det!

Och nu? Nu äter han hemlagad mat och frukost samt välling och gröt. Favorit-måltiden just nu är hemlagad köttfärssås med mycket grönsaker i samt ugnsbakad sötpotatis. Han är tokig i sötpotatis. Och så gör jag havrepannkakor till honom som han älskar och frukt i alla former är en given succé liksom leverpastej. Försöker variera kosten så mycket det går och efter 3-4 försök med nya grejer så accepterar han det oftast och äter med stor aptit. Haha dock lagade jag currygryta till han i veckan som han tycker SÅDÄR om just nu, men skam den som ger sig. Vill verkligen att han ska äta varierat och mat från grunden då jag tycker kost och matglädje är det viktigaste att ge vår son (utöver trygghet och kärlek såklart).

Hur som helst – en liten uppdatering. Kanske mest för egen skull. 8 månader har liksom sprungit förbi och man glömmer så snabbt ♥

Precis druckit dagens första och enda kopp kaffe. Som föräldraledig och efter diverse sömnlösa nätter så smakar alltid den där koppen med varm dryck extra bra. I mitt fall dricker jag inte kaffe för att bli pigg, just koffein har inte den effekten på mig utan istället kan jag känna en negativ effekt av kaffe om jag dricker på tom mage eller för mycket under en dag. Jag får ont i huvudet, blir illamående, kan känna hur kroppen blir stressad (hjärtat rusar) eller få ont i magen av koffeinet. Så jag dricker inte kaffe för att bli pigg, jag dricker det för att jag tycker det är vansinnigt gott och en mysig stund på dagen.

Och av gammal vana då jag inte kan dricka kaffe på tom mage låter jag alltid kroppen få vara vaken någon timme på dygnet innan den varma drycken når mina läppar. Dels för att jag inte är sugen på kaffe på morgonen och dels för koffeinets negativa påverkan på min tomma mage. Istället ser jag till att dricka massor av vatten till frukost (som brukar bli någon gång runt kl. 06.30) och lagom till efter första promenaden med Gillis och det är dags för mellanmål (brukar vara omkring kl. 09.30) så brygger jag mig en kanna kaffe och dricker 1 eller 2 koppar. Just detta kommer naturligt för mig, att inte dricka kaffe direkt på morgonen, men jag tror också det är väldigt sunt.

För oavsett vilken påverkan koffeinet har på oss (pigg, huvudvärk, illamående etc.) så går det inte att komma undan att koffein ÄR en stressande faktor för kroppen. Och att BÖRJA dagen med att ge sin kropp stress i ett samhälle där många redan känner sig stressade någon gång under dagen är jag övertygad om att det är fel. Att koffein också är vätskedrivande är ju också en faktor som spelar in. Efter en natt (där forskning visar att vi ofta svettas mycket och förlorar vätska) är det viktigt att fylla på med vatten och inte dricka kaffe som driver ut ännu mer vätska från våra kroppar.

Inser att jag låter väldigt predikande här, alla får naturligtvis göra som de vill. Men känner du att du MÅSTE ha kaffe direkt på morgonen är det nog dags för en tankeställare. Varför behöver du det? Vilken effekt har koffeinet på din kropp? Hur skulle den reagera några dagar utan kaffe etc? Jag kan, i perioder då jag ex. känner av magkatarr eller stress, medvetet utesluta kaffe då jag känner mer negativa effekter än positiva och det är otroligt vilken skillnad det gör. Jag vet att många som lider av exempelvis ångest, hormonella problem etc. också mår mycket bättre om de utesluter koffein. Testa och se hur din kropp reagerar och hitta balansen ♥