Måndagen den 12:e februari kl. 06.00 var vi inbokade på Borås Sjukhus för vårt planerade kejsarsnitt. En sådan surrealistisk känsla att ha ett datum OCH klockslag på när vi skulle få träffa vår bebis för allra första gången. Hade under helgen varit full aktivitet inne i magen så ett tag trodde jag förlossningen skulle starta av sig själv innan vårt planerade snitt, men bebis höll sig inne i magen och den 12:e februari ställde vi klockan på 04.00 och klev upp i ottan. Denna bild tog jag på morgonen och det är den sista bilden på magen jag har. Så märklig känsla. Vid denna tidpunkt åt Marius frukost (jag fastade inför operationen) och efter att jag duschat enligt ordination av läkare så packade vi in vår BB-väska i bilen och åkte mot Borås Sjukhus.

På vägen in lyssnade vi på musik vi gillade och försökte slappna av så mycket som möjligt. Här var man ju helt klart nervös. Dels för att vi inte visste med 100% säkerhet att det skulle bli snitt idag – OM bebis vänt sig i magen och fixerat sig med huvudet nedåt gör de inget snitt utan man blir hemskickad för att invänta att förlossningen startar av sig själv. Och dels var vi såklart nervösa inför att få möta vår bebis och huruvida allt skulle gå bra. Skulle operationen gå som den ska? Skulle vårt barn vara friskt? …många sådana tankar, men vi försökte slappna av och njuta av bilfärden och peppa varandra.

Väl framme på sjukhuset så tog två barnmorskor hand om mig direkt och vi fick ett tillfälligt rum. Här gjorde de ett snabbt ultraljud för att se så bebis fortfarande låg i säte – vilket den gjorde – så operation skulle bli av. Yes! De lyssnade även på bebis hjärtljud och sedan satte de två stycken infarter på mig (en för dropp och en för något annat som jag inte minns, hehe). Och så satte de även in kateter (DET var inte skönt kan jag tala om) och sedan fick vi vänta i ungefär 1 timme innan de kom och hämtade oss och rullade in oss i operationssalen. Här hade jag också bytt om till min ”sjukhus-dress” och Marius hade fått operationskläder, mycket stilig – haha!

Inne i operationssalen väntade drygt 10st läkare/barnmorskor/sjuksköterskor på oss. Ett helt team som var där bara för oss och bebis – så himla fint och tryggt! Alla var väldigt positiva, peppande och det var en lättsam stämning i salen vilket var väldigt skönt då både jag och Marius var nervösa. Men de var SÅ himla professionella och pedagogiska och berättade kring varje steg och jag kände mig oerhört trygg hela tiden och hade verkligen VÄRLDENS FINASTE upplevelse av kejsarsnittet. Tänker att jag inte ska bli långrandig kring alla steg i själva operationen utan kortfattat så fick jag ryggbedövning som tog direkt och efter diverse andra förberedelser kom två kvinnliga läkare (hjältar!) in i rummet, satte upp ett avgränsande skynke mellan oss och magen och sedan satte de igång med snittet.

Och kl. 08.27 plockade de ut en bebis med rumpan först och bara sekunder efter hörde vi det GULLIGASTE av skrik från andra sidan skynket. Och då fullkomligen brast det för både mig och Marius och vi grät med våra huvuden mot varandra av lättnad, lycka och en sådan intensiv kärlek att ord inte kan beskriva det. Varje gång jag tänker tillbaka på det ögonblicket blir jag alldeles tjock i halsen och ögonen tårar sig – det var verkligen det finaste ögonblicket jag upplevt i hela mitt liv.

De lade sedan bebis på en brits och rullade fram till oss så vi fick se krabaten för första gången och även nu såg vi var det var för kön; en liten pojke. Och tårarna fortsatte rinna på oss, Marius klippte navelsträngen och sedan lade de bebis runt min hals för anknytning. Och det lilla pyret låg och gnydde runt min hals medan tårarna rann och på andra sidan skynket plockade de ut moderkaka, rengjorde och sedan sydde ihop mig. Alltså förstå HUR häftig kroppen är och hur DUKTIGA läkarna är. Jag är helt tagen av upplevelsen – verkligen magisk varje sekund.

”Efterarbetet” tog totalt sett ca 40 minuter och sedan rullades vi ut ur salen och fick ligga 2 timmar på post-operativa avdelningen under bevakning och invänta att ryggbedövningen skulle släppa och jag skulle få tillbaka känsel och rörlighet i fötter, ben och rumpa. Sjuksköterskor kontrollerade här hela tiden mina värden så att jag mådde bra och de vägde och mätte även bebis vid denna tidpunkt. 3450g och 49cm liten pojk som var helt perfekt ♥ När två timmar sedan passerat och jag fått smärtstillande och bedövningen börjat släppa fick vi sedan bli transporterade upp till BB-avdelningen och vårt rum.

Väl på vårt rum så möttes vi av en barnmorska som kom med ”Grattis-brickan” och denna var SÅ efterlängtad. Nu var klockan omkring 13.00 och jag hade ju varken ätit eller druckit något sedan kl. 20.00 kvällen innan och dessutom genomgått en stor buk-operation och känslomässig berg-och-dal-bana så vid denna tidpunkt var mitt blodsocker nere på noll och jag kände mig nästan svimfärdig. Så dessa smörgåsar och äppeljuice var verkligen himmelriket. Och att äta detta och samtidigt titta ner på sin alldeles egna son som låg på mitt bröst, alldeles varm, gosig och med så mycket lent hår på huvudet och doftade så gott var en otrolig upplevelse.

Tänk att den 12/2 kl. 08.27 kom du tillvärlden och gjorde oss till föräldrar. Den finaste dagen i mitt liv ♥

Den 12:e februari kl. 08.27 kom du till världen och jag blev mamma ♥

Hej hej hallå på er från bebisbubblan! 2 veckor har passerat sedan vi åkte in till förlossningen tidigt, tidigt den 12:e februari för vårt planerade kejsarsnitt. 2 veckor har alltså gått där hela min värld har vänts upp-och-ner på det mest omtumlande och fantastiska sätt man kan tänka sig. Jag är mamma, herregud så stort! Tänker att ni kanske vill höra kring förlossningsberättelsen? Tänker i så fall att jag tar det i ett eget inlägg inom kort. Just nu sover min älskade pojk men jag tror han vaknar snart och då finns ingen tid att fortsätta skriva här; haha lille Gillis (ja, så heter han) vill bestämt ligga PÅ mamma 24/7 så det är en utmaning att hinna med något på dagarna nu när Marius återgått till jobbet och jag roddar denna lilla kille själv på dagarna. Men jag lovar att titta in här snart igen med en uppdatering kring förlossningen/kejsarsnittet och livet som nybliven mamma. Hoppas ni vill följa med på denna resa ♥

Passade på att föreviga kulan i studio runt v.35.

Hej på er! Nu var det visst ett tag sedan jag kikade in här hos er, tiden flyger verkligen förbi! Och på tal om det så gick jag på föräldraledighet(!) i fredags. För att göra en lång historia kort så är alltså BF den 12:e februari med ett planerat kejsarsnitt. Upptäckte ju för ca 2 veckor sedan att bebis ligger i säte så blev inbokad på vändningsförsök för att försöka vända ’hen’ tillrätta. Men någon där inne var otroligt envis och ville absolut inte vända på sig, hehe. Så nu är det alltså planerat kejsarsnitt om allt går som det ska. Varit lite blandade känslor kring det, men nu tycker jag beslutet känns toppen och hoppas allt går som planerat.

Och jag gick ju alltså hem från jobbet i fredags för att få lite drygt 1 vecka på mig att vila och förbereda mig (hur man nu gör det?) på bebis ankomst. Och jag måste säga att denna tid är väldigt märklig. För det första så nojjar jag mig för att jag inte känner så mycket fosterrörelser som man kanske ”borde” göra. Det har varit liksom genomgående för de sista veckorna och min mest googlade mening de sista 2 månaderna är typ något i stil med ”minskade fosterrörelser” och jag har varit inne på förlossningen 2 gånger och gjort extrakoll med CTG. Men allt har sett bra ut (puh) och även om jag försöker att inte oroa mig även nu så är det svårt, såklart. Antar att det är kontrollbehovet som spökar hos mig som förstföderska… Men jag har ett inbokat möte på BVC imorgon för o lyssna på hjärtljud och håller tummarna för att allt ser bra ut ♥

Men som sagt vad; märklig tid denna vecka. Försöker ”njuta” av att bara vara ledig samtidigt som jag är lite orolig och det hela tiden bara känns som man räknar ner dagarna och väntar till den 12:e. Mest bara för att jag vill veta att allt gått bra, att bebis mår bra, är frisk och att allt går som det ska. Kontrollbehovet alltså; kunde man kanske ha fått lite mindre av det?

Men hur som helst; jag sysselsätter mig på dagarna med att fylla frysen med matlådor, bakar bröd, bakar bullar, tar promenader och läser bok. Imorgon går jag in i v.40 och det känns helt sjukt. Som om jag varit gravid ett helt liv och samtidigt bara i några veckor. Tiden alltså; är den inte märklig?

God fortsättning på er ♥ Hoppas att er jul har varit fin, det har min varit! De 6 dagar julledigt har dock gått alldeles för fort och imorgon är det dags för jobb igen. Men jag antar att tiden går fort när man har roligt och det har jag absolut haft. Och hey, jag jobbar bara 2 dagar innan det återigen väntas några dagar ledigt och dessutom jobbar jag hemifrån vilket betyder att jag kan äta pepparkakor till mellanmål och ha granen tänd hela dagen. Så helt OK ändå trots att jag (som alltid) gärna haft mer ledigt.

Men hur som helst – innan jobb och slutspurt för året 2023 så tänkte jag bara dela med mig av min julafton. Den var oerhört fin i år och det är ju faktiskt en av fördelarna med att bli (och vara) vuxen; att man får möjlighet att välja hur man firar jul. Jag är ju klassiskt skiljsmässo-barn som i många, MÅNGA år firat jul i flera dagar, flängt runt mellan olika platser och försökt vara alla till lags. Men nu? Nej, nu är jag vuxen och träffar några få släktingar korta stunder dagen innan jul för att sedan på julafton och juldagen bara vara på ett enda ställe. Utan att flänga runt, utan att träffa mängder av människor. Bara min närmsta klick, vilopuls och mys. Precis så som jag vill ha det ♥ Tacksam över att jag tagit mig dit och skapar nya traditioner, skräddarsydda för att passa mig. Låt oss ta en titt:

Den 23:e december. Roadtrip på väg hem till familjen och detta som kuliss. Hallåååå vad magiskt väder!!!

Efter att ha besökt några få släktingar och önskat god jul landade vi hemma hos min syster och hennes barn. Och när barnen lagt sig dukade vi upp vår årliga tradition med charkbricka, bubbel och uppesittarkvällsmys. En av årets absolut bästa stunder!

Julaftons morgon har vi, sedan många år tillbaka, en tradition med att julbada utomhus. Och i flera år i rad har vi haft sådan TUR med vädret. Inte minst detta år då vi skyndade oss upp till soluppgången och klev ner i det kalla vattnet medan himlen färgades orange, rosa, lila och röd på samma gång. Otroligt vackert! Och yes, jag badade med kulan. Finns ju lite delade åsikter kring det, men jag klassar mig som ”van” vinterbadare och dessutom är man bara i det kalla vattnet några sekunder så det känns tryggt för såväl mig som kulan.

Efter juldopp och grötfrukost hemma tog vi med barnen ut för att rasta dem (haha) i pulkabacken. Vi åkte flera rundor ned för backen och alla hade rosiga kinder när vi sedan begav oss hemåt igen för att…

…möta upp mamma som kom för julfirande! Hon ville också julbada så först gjorde jag henne sällskap vid Vätterns kant innan vi begav oss hemåt till min syster och dukade upp för jul-lunch.

Hemlagat julbord! så himla, himla gott! Godast tycker jag är Janssons Frestelse, omeletten, ägghalvorna och brysselkålen. Mums!

Såhär var jag klädd dagen till ära. Får ta det i garderoben som passar mig och den växande magen och i år fick det bli en stretchig kjol, spets-bh, vit kavaj, röda läppar och tingeltangel.

Tomten kom på besök och gjorde succé för barnen och vi delade ut julklappar till dem. Så kul o se deras glädje – även om jag nog är av STARK åsikt att antal klappar bör begränsas då det lätt blir lite hysteriskt. Hörde i en podd nyligen att några infört en regel som sa ”1 paket från respektive hushåll till barnen” och detta vill jag själv anamma när jag blir förälder.

Efter tomten vankades dessert och vi hade gjort en himla god och festlig pavlova (recept HÄR) som vi format som en krans och toppat med vispad grädde, granatäpple, hallon och färska fikon samt dekorerat med florsocker, granskott och lite vanliga maränger. Gott och festligt!

Framåt kvällen sedan körde mamma hem till sig, jag och Marius tog en kvällspromenad och Linn nattade barnen.

Sedan åt vi lite rester från julbordet till middag, kollade på Svensson Svensson Firar Jul och delade ut klappar oss vuxna emellan. Fick flera fina saker och gladde mig även åt att ge. Sedan när klockan närmade sig midnatt stupade vi alla i säng, lyckliga efter en riktigt fin julafton.