Igår var det 1 vecka kvar till julafton (vart tar dagarna vägen?) och det var dags för mig att samla mina favoriter för att fira lilla julafton med mat, musik, klappar och lite för många tända ljus.
Och vi började kring bordet, med julsmörgåsar och clementiner och julmust med så mycket kolsyra att det liksom bubblade inom oss både från den och den juliga stämning som infann sig. Vi hade en del att ta ikapp, kan man säga och vi konstaterade att det egentligen är dumt att låta saker som jobb och måsten och stressiga dagar ta ifrån chansen att träffas.
Men,
nu sågs vi och det var med nyfikna ögon och gestikulerade händer som vi tog ikapp alla samtalsämnen vi missat. Och på någon timme hade vi avverkat allt det där, vad som hänt sen senast. Om psykologer som anser att läsa receptböcker är det bästa mot sömnlöshet och om mannen på löpbandet som alltid har svar på tal och om kändis-likes på instagram som gör oss alldeles starstruck och andra världsliga ting.
Sen, sen var det dags för julklappsutdelning. Och vi tog oss in till vardagsrummet och satt uppkrupna i soffan med förväntningarna hängande i luften och med tindrande ögon läste vi sedan upp våra rim och slet av julklappspappret så det flög över hela golvet.
Och medan vi mumsade på julgodis och drack glögg beundrade vi våra klappar och jag fick det finaste och bästa man kan tänka sig. Något som jag sagt i förbifarten att jag behövde för länge sedan men som jag sedan glömt av. Men mina favoriter, ja de hade lagt det på minnet och bestämt sig för att köpa det till mig.
Och ja, om inte det är kärlek så vet jag inte vad.
