Uppesittarkväll.

Och så blev det jul för min del, också.

Efter en minst sagt nervös bilfärd hemåt där de pratade på radion om en lastbil som tappat stenblock på vägen och blixthalka som gjorde det aningens slirigt i kurvorna. Och varje gång förbannar jag de människor som tycks ignorera vägarnas faror och blåser förbi i 150 på vägarna. Dagen före jul, oavsett hur bråttom vi har så måste vi tänka på att alla är älskad av någon, och då kan det där som är så viktigt faktiskt vänta. För det viktigaste är ju faktiskt att vi kommer fram, inte hur fort vi gör det.

Men, efter några timmar på vägarna kom jag fram. Först hem till pappa. Där hemmet var julpyntat från topp till tå och det serverades gröt och skinksmörgåsar medan samtalen avlöste varandra och jag njöt av tillsammanstid med människor som jag träffar på tok för sällan. Sedan var det dags att åka vidare. På kurviga vägar omgiven av hög skog och ett mörker som gjorde att stjärnorna syntes lite klarare. Och bortsett från halkan så njöt jag som tusan där i bilen. På väg från ett varmt hem till ett annat och det var bara jag, kvällen och dämpad julmusik som hördes.

Och nu?

nu är jag hemma hos mamma som ropar ifrån köket och undrar om jag i alla fall inte är lite hungrig, trots allt. Och så värmer hon glögg på spisen och gör i ordning ris á la malta i stora skålar medan vi väntar på nästa bingo-rad och på att få lägga klapparna under granen.

Dagen före jul,

och jag hoppas innerligt att ni har en bra sådan.