THE CIRCLE OF LIFE.
Vi befann oss nu mitt i Serengeti National Park. Bland torra stepper, blöta träsk, tusentals akaciaträd och djur. Och där, mitt ute i ingenstans, låg vårt camp. Stället som skulle bli vårt hem de kommande nätterna. Och jo, ha ha jag får väl ändå erkänna att detta överträffade mina förväntningar alla gånger. Jag hade någonstans liksom räknat med några få 2-manna-tält och så en grop i marken utanför. Typ.
Men här var tälten stora, sängarna hade myggnät och de människor som var stationerade på camp:et kokade vatten åt en om man ville ta en dusch och så fanns det ett matsalstält där det serverades frukost och middag på kvällarna.Och utanför matsalstältet hade de placerat några stolar kring en lägereld. Och de ville att man, efter avslutat middag, skulle gå ut till elden. Ta med sig ett glas dryck av starkare karaktär och sedan slå sig ner. Lyssna på eldens sprakande, hyenornas ylande och sedan samtala med varandra om livet.
Små saker, men som ändå gör mig alldeles varm i hjärtat. Afrika, alltså. Det finns mycket att säga om den världsdelen och mycket hemskheter har inträffat. Men jag har aldrig mött vänligare människor än dem i Tanzania. De fanns så mycket omtanke och eftertanke i allt de gjorde.
Och vilken upplevelse det var att sova i tälten! Hela natten hörde vi hyenor, lejon, zebror och gnuer. Gnuer som rev av gräs och tuggade precis vid tältväggen, en upplevelse som gjorde att man kände sig som ett med naturen och som är svår att överträffa.
Men förutom upplevelserna på camp:et där giraffer var det första man såg när man öppnade tältöppningen på morgonen hade vi några otroliga dagar i Serengeti. Det fanns så mycket att se att man tillslut upphörde att nypa sig i armen och verkligen förstod att detta var på riktigt. Att åka på safari, alltså. Bästa jag gjort.
safari, det är verkligen på min bucketlist! vilken upplevelse!