I fredags när jag stod på kontoret och höll på med deadlines och färgkoder ringde telefonen. Är du på jobbet? frågade rösten i telefonen och jag svarade ja. Bra, kom ner till parkeringen om 1 minut så möter jag dig där.
Så lite förväntansfull lämnade jag datorn för några minuter och tog trapporna ner till parkeringen. Och där var Sandra. Fina Sandra som ville säga grattis-på-födelsedagen lite i förskott och överlämna något till mig som hon visste att jag ville ha, något jag behövde.
Vad det var? Ett olivträd. Finaste olivträdet i en stor kruka med vita stenar och en skylt där det stod grattis på och bland bladen hängde där dessutom tre stycken små oliver som gjorde trädet fulländat. För att jag visste att det fattades dig, sa hon. Och så blev jag med olivträd på nytt och vi kramades och ännu en gång fick jag bevisat för mig vilka fantastiska vänner jag har, egentligen.
Vad härligt med såna vänner! Själv har jag inte släppt hoppet om mitt gamla olivträd.. Inte ett enda nytt fräscht blad på den men vem vet, den kanske tar sig? Ha ha 🙂 Glad påsk fina Anna!
Ja, skam den som ger sig 😉
Glad Påsk till dig också fina du! Kram