Höstträdgård.

Det märks verkligen att hösten har kommit till oss nu, inte bara på temperaturen utan även på naturen och trädgårdens skiftningar. Jag är hemma hos mamma nu på Skaraborgs slätter. Kom hit sent igår kväll efter avslutad kontorsvecka och två timmar i bilen med musiken som pumpande sällskap medan regnet öste ner och som gjorde det stundtals svårt att se vägen.

Hemma. Och sist jag var här var det högsommar och trädgårdslandet dignade av jordgubbar och rabarber och rosorna blommade och vi kunde sitta ute på kvällarna tills klockan passerat midnatt. Nu? Nu är det fortfarande grönt ute men något kallare och jordgubbar och rabarber har ersätts med rönnbär och äpplen.

Och det här är vackert, det också. Även om jag någonstans föredrar färska bär, mindre regn och en temperatur en bit över 20-strecket. Men nu är det höst och jag tycker ju det är charmigt med årstidens växlingar så jag tog en trädgårdsrunda. I vått gräs gick jag barfota och tittade till äppelträden som svämmar över av frukt, rörde vid vindspelet vars bekanta ljud för mig tillbaka till tidig barndom och beundrade tomatplantorna vars grenar tyngs ner av mängder av tomater. Tomater som liksom stannat av lite i sin tillväxt, stannat av och även de hoppas på lite sensommarvärme så att de får växa till sig och stolt bli rödare och rödare tills de är klara att skördas.

Trädgård alltså, det är bra fint – oavsett årstid. Och nu ska jag torka mina fötter och ta mig an ett projekt innehållandes snäckor och en limpistol. Sedan tror jag att jag ska promenera ner till det lokala bageriet och köpa hembakat inför eftermiddagskaffet.

Men först? Först ska jag återuppliva gamla barndsomsminnen med hjälp av doften av smält lim.

Häpp.