Skrytsam, eller bara stolt?

 
 

Ledaren 006

 

Foto: Maria Eberfors.

 
 

Jag lyssnade på en fantastisk intervju igår. Det var genom Värvets podcast som jag inspirerades av Per Holknekt. Jag har tidigare hört hans Sommarprat i P1 och inspirerats av hans driv, vilja och glöd och denna gången var inget undantag.

 

I intervjun med Värvet nämner Per att vi måste våga vara stolta över det vi gör bra. Att det är synd och skam att vi i Sverige kallar något för skrytsamt när det egentligen borde vara stolthet. För visst är det så? Vi i Sverige går inte runt och berättar för folk i vår omgivning hur kick-ass bra vi är på något? Att man efter flera års slit äntligen kom upp i den månadslön man drömt om. Att man efter att flera år av träning lyckades springa milen på den där fantastiska tiden. Att man aldrig har behövt ta ett lån. Att man klarade av att uppfostra två små barn till fantastiska individer. Eller att man vågat starta ett eget företag trots alla motgångar och att det faktiskt går med vinst.

 
 

Vi är, tyvärr, väldigt dåliga på att vara stolta. Vi vågar helt enkelt inte. Det känns för ”skrytsamt”, det känns som om man pockar på överdrivet mycket uppmärksamhet, det känns som om man ”fjäskar” efter beröm. Så när vi säger hur bra vi är på något viftar vi samtidigt ofta bort det genom att i samma mening säga något dåligt. Exempelvis: Jag fick ju mitt drömjobb, men det var mestadels tack vare tur. Eller: Jo, jag är ganska bra på att springa fort, men det är bara tack vare att det finns så bra skor nuförtiden. Vi lägger alltså över det som VI gjort bra på någon annan, att det är någon annans förtjänst att vi uppnått det vi gjort.

Samma sak med beröm. När vi får en komplimang eller något positivt sagt om oss så nästan mumlar vi fram ett litet Tack och sedan viftar vi i naturlig ordning bort det. Som om vi inte förtjänade det.

 

Men vet ni? VI FÖRTJÄNAR DET. Allihop. Visst, jag tror på ödet och att en del saker är förutbestämda här i livet, men ingenting sker om man bara ligger på soffan varje dag. Ni har uppnått det ni gjort tack vare att ni kämpar. Att ni inte ger upp utan strider för det ni vill, det ni längtar efter och det ni vill ha. Det är ER förtjänst, ingen annans.

 
 

Så,

 

nu tycker jag vi raderar Jante-lagen litegrann. Vi ska istället klappa oss på axeln lite oftare och säga såväl till oss själva som till andra när vi gjort någonting bra. Och det är inte skryt, inte det minsta. Det är stolthet. Så nu tänker jag göra det. Jag tänker säga några saker som jag är stolt över. Saker som jag har uppnått eller som jag är tack vare mig själv. Ingen annan. Sedan vill jag gärna att ni gör samma sak. Antingen att ni säger det högt för er själva, eller allra helst att ni delar med er av det i kommentarsfältet nedan. Låt världen veta vad ni gjort bra. Och det kan vara vad som helst – inget är för stort eller litet att ta upp. Vill ni göra det? I så fall tror jag att vi är ett stort steg på vägen och det tackar jag ödmjukast för.

 
 
 

Alltså, två saker jag är stolt över.

 

Jag är stolt över att jag arbetar som chefsredaktör. När jag var yngre drömde jag om ett jobb där man fick lov att vara kreativ. När en arbetsdag inte såg likadan ut som den förra och när en arbetsdag kunde innebära att arbeta på ett kontor, ett café eller hemma i soffan. Ett jobb där jag kunde utvecklas och ta egna beslut. Och där är jag idag. Vid 25-års ålder blev jag chefredaktör för nordens största bröllopstidning och det är jag väldigt stolt över.

 

En annan sak jag är stolt över är mitt beslut att inte tala illa om någon. Jag är stolt över att jag är en människa som avskyr skvaller och aldrig talar illa om de människor som jag kallar för familj eller vänner. Att jag är ärlig och uppriktig och vet att jag med dessa egenskaper även faller för och umgås med likasinnade.

 
 

signatur2
 
 

Rekommenderade inlägg

20 thoughts on “Skrytsam, eller bara stolt?

  1. Vilket otroligt bra inlägg! Jag har flera vänner som är starka, duktiga och varma människor men som ändå alltid lägger till ett MEN. Jag var länge en av dem men har med tiden insett att jag faktiskt inte bara har tur. Det ligger otroligt mycket jobb bakom det jag har idag.

    Så för att haka på din uppmaning kan jag också säga två saker jag är stolt över.

    1. Jag är en av landets få härdfysiker och även om det låter trist för en del, kan jag bara säga att det är Nirvana inom just min bransch. Det är en speciell känsla att få bestämma hur bränsleelementen ska placeras i en kärnreaktor och sen vara med och styra det kritiska ögonblicket då klyvningsprocessen tar fart. Mäktigt! Det finns knappt 50 personer i Sverige med det yrket och betydligt färre kvinnor. Inte för att det är svårt att ha yrket som kvinna men för att vägen dit är tuff. Jag är stolt över att jag tagit mig hit och om är det någon därute som är nyfiken på kärnkraftsbranschen får ni gärna fråga om råd och hjälp!!!

    2. Mina två ljuvliga små killar. Dem är jag allra mest stolt över. Att min kropp bar dem i nio månader och att jag sedan födde dem känns som en bedrift. Att uppfostra dem är en annan. Jag älskar dem så galet mycket och försöker suga i mig så mycket av den här småbarnstiden jag kan. Alla säger att den går så fort och jag tror dem.

    Befriande att inte alltid vara jante!

  2. Vilket bra inlägg! Att ge komplimanger och att ta emot komplimanger med ett tack är något som behöver förbättras hos mig. 🙂 Det känns ju så väldigt bra då, sen.

    Jag är stolt över att jag vågat ta beslutet att bli ledare på min arbetsplats till hösten. Det betyder då att jag får möjligheten att påverka utvecklingen mera samt se till att mina drygt 20 arbetskamrater fortsätter trivas lika bra som vi gör nu.

    Samtidigt är jag också stolt över att jag börjat tänka efter mer och ta reda på vad jag faktiskt vill innan jag säger ja till höger och vänster och sen sitter med världens ångest och ”vill inte”-känsla när det där jag allra helst lämnat bort närmar sig.

  3. Men åh!!! MITT I PRICK-inlägg!! Alltså jag gillar dig då himla mycket Anna!!

    Jag är stolt över mig själv och min karriär, efter högskolestudier och ganska hårt jobb för att ta mig uppåt på stegen känner jag nu att jag hamnat rätt, bästa möjligheter, utvecklade arbete och bra betalt, jag är så värd det efter några års slit i alltför mansdominerat välde!
    Sen är jag också stolt över mig själv, för att jag lärt mig lyssna på min inre röst, vara mer ego och prioritera det som jag mår bra av. Jag har lärt mig säga nej, både till aktiviteter och till personer som kanske mest påverkat mig negativt.
    Min man, mina 2 barn, mamma, pappa och syster med familj betyder allt och en kär skara med ärligt härliga vänner som ger energi istället för att ta!

    Kram till dig!

  4. Vilken otrolig ung kvinna du är som har uppnått en sådan hög position
    vid endast 25 års ålder det skall du verkligen vara otroligt stolt för.
    Det som jag är mest stolt över är mina 4 döttrar som har utbildat sig till so lärare på högstadiet
    nästa är chefsdesigner på ett engelskt möbelföretag hon jobbar just nu i New york.
    dotter nr 3 läser medicin och är färdig läkare om 3 terminer det känns bra
    Yngsta dottern har påbörjat en utbildning till trädgårdsingenjör.så hur stolt kan man bli egentligen .Nu är jag ju dubbelt så gammal som du och är van att kvinnor inte tar för sig så det känns skönt att höra att ni unga kvinnor gör det nu jag tror det är en generationsgrej också

    1. Det låter som du är en alldeles fantastisk mamma som låter dina fina barn ha högt i tak och växa till saker de också känner sig stolta över. Fantastiskt bra jobbat! och tack snälla för dina fina ord och att du delar med dig ♥

  5. Jag har börjat göra det, kunna säga att jag är bra. Iaf på vissa område. Jag är bra på mitt jobb och jag har tagit mig dit helt själv.
    Att lära sig ta emot komplimanger fick vi göra i skolan. I en vecka skulle vi ge fem bra komplimanger till våra klasskompisar/skolkompisar och när vi tog emot komplimang så fick vi bara säga tack, inget bortviftande. Riktigt bra övning som fler skolor borde använda sig av.
    Bra inlägg!
    Kram på dig

    1. Att ta emot komplimanger borde vara världens enklaste, men är tyvärr inte alltid det. Vilken superbra övning ni gjorde i skolan! Den borde fler använda sig av ♥

  6. Så sant!
    Undra varför denna jante sitter så djupt i oss…

    Vilka fantastiska egenskaper du har! Jag är imponerad av jobbet och ser upp till ditt civilkurage.

    Jag är stolt över att jag är psykiskt stark. Jag har klarat mig genom en sjukdom utan att låta bitterhet ta över, jag kan se det positiva och tror på framtiden. Jag tycker inte synd om mig själv, jag är en lycklig människa som älskar livet !

    Det var skönt att säga! Tack för uppmaningen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *