37.

Vet ni vad det är idag? Det är min första lediga dag på 37 dagar. Och jag kan inte med ord i närheten beskriva hur skönt det är.

Igår var jag ju i Örebro. Åkte tidigt, tidigt hemifrån och kom upp till ett snöigt, vackert Örebro där solen strålade från blå himmel och där gamla byggnader mitt i stan fick mig att genast älska platsen. Sedan väntade bröllopsmässa. Och jag varvade jobb med att kramas med människor jag tycker om och att äta lite för många hemgjorda kolor av tjejen i montern från Kaffe Pralin. Lagom tills solen sedan försvann och gjorde plats för kväll hoppade jag på tåget tillbaka till västkusten.

Och jag var så trött.

Ringde lite samtal på vägen hem och mina nära och kära tyckte att jag nästan lät drogad på rösten. Och jo, jag kände mig drogad. Att ha jobbat 37 dagar i sträck är ingenting för mig, så mycket kan jag säga. På tåget hem var jag skör, matt och längtade efter en sovmorgon så mycket att det värkte i bröstet.

Och när jag slutligen kom innanför dörren åt jag bara två kokta ägg och sedan gick jag och lade mig och drömde om sovmorgon redan innan den inträffat.

Idag? Ja, idag blev det inte så mycket sovmorgon för jag vaknade pigg och utvilad redan klockan 7. Men det gjorde inte så mycket. För jag var pigg, den där matta känslan i kroppen var borta och jag log när jag klev ur sängen. L-E-D-I-G var det enda ordet som ekade i huvudet och ja, nu vet jag ju att många personer jobbar 37 dagar i sträck utan att klaga. Men herregud vad det var slitsamt för mig.

Så idag njuter jag. Har varit på gymmet och låtit musklerna jobba, njutit solsken ute på balkongen, ätit hemlagad mat och strax tänkte jag sätta på ugnen och fylla lägenheten med doften av nybakat.

Sköna, lediga, söndag. Som jag längtat efter dig ♥