Alltså, ljuset idag. Det är magiskt vackert och liksom fyller lägenheten med sådant liv att det nästan känns som om det är sommar. Regnet som föll i morse ersattes ganska snabbt till blå himmel och solsken och vi bestämde oss för att ställa in bullbaket och istället ta vara på solskenet. Så vi gick ut.
Och vi vandrade länge bland skog och stad och hörde fågelkvitter och såg i marken hur livet kommer tillbaka och det gröna återigen väckas till liv. Långpromenader alltså, oavsett årstid så tillhör det nog bland det bästa jag vet. Att ibland ge sig ut på långpromenad ensam. Att reflektera över tankar, sätta upp mål inför framtiden eller att bara förlora sig i musik eller en intressant podcast/dokumentärer. Eller som de senaste långpromenaderna, de jag gjort tillsammans med älskade. Att prata om dåtid, framtid, planer, strunt och viktigheter medan lungorna får andas frisk luft och fötterna känner marken under sig är underbart. Och när vi kom in lagade vi mat följt av kaffe och citronkaka ute på balkongen innan det var dags att för syster att åka hem.
Och nu? Nu lyssnar jag på Ray LaMontagne, redigerar bilder från helgen och känner mig mer harmonisk än på länge.
Förresten. Kappan på bilden – köptes igår och tamigtusan så fasligt snygg den är (från Lindex). Bättre bild kommer snart ♥
