God morgon onsdag!
Idag är jag uppe lite extra tidigt för att promenera till jobbet. Tidigare i veckan hade jag planer på att cykla till jobbet idag, men cykel står i källarförrådet och behöver nog lite kärlek innan nästa tur. Och så skrämmer DETTA mig fortfarande. Och jag kan bli så sur på det där, hur en händelse liksom gör mig livrädd för något så enkelt som att cykla.
Men häpp. Även om jag vet att jag borde tampas med mina rädslor är det enklare att promenera. Så jag gör mig redo, slukar morgonens smoothie och snörar på mig skorna inför en dag på kontoret.
Vart hittar du dina smoothiemuggar?
Dessa har jag fått av en kompis som arbetar på Espresso House (köpta genom ett grossist-företag). Vet tyvärr inte vart man kan få tag i liknande som privatperson… :/
Heja dig! Sådana trauman kan ju ta tid, men med lite lugn, tid och tillit vågar du så småningom cykla igen!
Ja, skam den som ger sig 🙂 Det går lite upp o ner det där, vissa dagar bryr jag mig inte och andra dagar känns det helt otänkbart att cykla igen. Men tid, lugn och tillit löser det mesta 🙂
Men fy tusan så hemskt, läskigt och skrämmande. Förstår att du inte vågar cykla riktigt än. Måste fråga, hade du hjälm?
Vilken fantastisk tur att det inte blev värre än vad det blev!
Kramar
Jag hade inte hjälm – så där kan man verkligen snacka om änglavakt.
Nu känns det dock helt otänkbart att cykla utan hjälm och jag har blivit en riktig cykelpolis som skäller på alla mina nära och kära när de inte använder hjälm 😉
Kram
Hej Anna,
Tak for en skøn blog ;:)
Jeg ved præsis hvordan du har det med at cykle……for 18 dage siden blev jeg påkørt af en bil, mig på cykel…..jeg brækkede min fod 2 steder og sidder stille mange uger endnu, men er SÅ ubeskrivelig lykkelig at der ikke skete mere…..men jeg har ligenu svært ved at forestille mig at ckle igen, håber det går over, for det er jo fantastisk at cykle….håber også du overvinder frygten : )
Knusekram vibe
Åh, så himla skönt att höra att det gick bra! Precis som du säger så är man, efter dessa olyckor, så himla tacksam över att det inte gick värre. Trots hjärnskakning/brutna fötter så är det obeskrivligt lättande att veta att man ”bara” fick dessa skador.
Jag hoppas, och tror, att både jag och du kommer cykla igen. Men att vi är mer vaksamma och försiktiga 🙂
Stor kram!