Fixar-Anna.

I eftermiddag har jag fördrivit tiden med att fixa sådant i hemmet som behövt fixats men som hamnat ganska långt ned på prio-listan. Till exempel som att tvätta bort kalklitir från taket, byta ett gångjärn på en lucka, spakla igen ett hål efter en misslyckad borrning och så vidare. So far so good, liksom.

Men sen,

ja. Min toalett står och rinner lite från gång till gång – något som jag stört mig på sjukt länge men inte kommit mig för att fixa. Och att anlita hantverkare? Ja, låt oss bara säga att det inte riktigt är min stil utan jag vill och kan själv. Liksom.

Så. Jag läste på nätet och såg på youtube-klipp och tänkte ”det verkar ju inte så svårt”. Men steg 1 på listan var liksom ”Stäng av vattnet” och ja, jag hittade inte vart någonstans man kunde göra det (troligtvis i källaren och då bryter man för hela trapphuset). Så jag tänkte att jag kunde fixa det ändå. Alltså, hahahahaha. Jag öppnade upp toaletten och skulle byta membranet och helt plötsligt bara forsar det ur vatten. Jag får panik och tror hela lägenheten ska bli översvämmad. Står liksom med hela armen nere i toalettstolen och trycker för kung och fosterland för att stoppa vattenflödet medan jag undrar hur i helsike jag ska kunna ringa vår ordförande när telefonen ligger i köket. Till slut? Ja då får jag tillbaka ventilen som jag lossnat och vattnet slutar forsa. Helt skakig sätter jag tillbaks alla delar, tvättar händerna och tänker att en rinnande toalett inte är så farligt, ändå.

Ja, envis med noll tålamod och en överdrivet stark jag-kan-själv-känsla är inte alltid bästa kombon. Imorgon är det jag som ringer vår ordförande och frågar hur man får stopp på vattnet. Att skippa det steget i beskrivningen var ju liksom ingen höjdare.