Bröllopsfotografering, alltså.
Ganska ångestladdat timmarna innan. Jag menar – som fotograf får man ju äran att föreviga ett pars största dag och då är det ganska mycket press som ligger på axlarna. Men så fort brudparet står framför mig, kameran ligger tung i händerna? Ja, då är det som om pressen bara rinner av mig och jag går liksom in i ett kreativ och skapande tillstång som nästan kan liknas vid någon form av trans.
Och idag fick jag också äran att fotografera vackraste brudparet. 2 timmar porträttfotografering och himlen var full av kontraster och luften vibrerade av en kärlek lika stark som nyförälskelse och det var två timmars av kreativt skapande och ren och skär njutning.
