I förra veckan fick jag tips av en gammal klasskompis om ett smultronställe på Orust som hon trodde jag skulle tycka om. Och igår var vädret gråmulet och perfekt för utflykt så jag åkte dit. Åkte längs med slingriga vägar, hav, skog och vitmålade hus tills jag kom fram till den lilla sommarpärlan Hällevikstrand. Alltså, det är något speciellt med byarna längs västkusten. De smala gatorna, husen som nästan ligger på varandra och blommorna som tycks trängas på varenda litet utrymme som kan erbjuda solsken. Det är så vackert.
Och efter att ha parkerat bilen (en nästan omöjlig uppgift den här årstiden i de små byarna) vandrade jag ner till den lilla sjöboden. Och jag kom förmodligen i den värsta lunch-rusningen för det lilla stället var helt fullproppat med folk, så pass mycket att vissa stod upp och drack sitt kaffe. Så jag beslutade mig för att vandra omkring i byn en stund och komma tillbaka senare. Ett beslut som visade sig mycket bra för när jag kom dit knappa halvtimmen senare var stället halvtomt och jag fick ett bord i skymundan från vinden och en turkost målad trästol att sitta på. Och där satt jag, avnjöt kaffe och kaka och läste bok och lyssnade på människorna. Lyssnade på bordsgrannarna bredvid mig vars son just skulle flytta till New York och studera. Lyssnade på kocken som kom ut och berättade receptet på rabarberpajen några gäster nyss ätit och lyssnade på skriet av fiskmåsarna som cirkulerade i hamnen.
Jag älskar att åka iväg på utflykt. Att sitta ensam med en bok och ljudet av andra som sällskap och avnjuta socker och koffein i fina miljöer. Och ute på Mias Sjöbod var det verkligen vackert! Litet, pittoreskt och vackert. Så har ni svängarna förbi Hällevikstrand i sommar rekommenderar jag verkligen ett besök.
Nu? Nu ska jag byta ensamtid mot tid med Emil. Emil som också har semester denna vecka och är sugen på utflykt.
Topp – Object (köpt på SOUL)
Byxor – Köpta på torget i Ystad
Sandaler – Rieker
