…man totalt skäller ut en oskyldig människa på biltvätten.
Alltså, okej – låt oss bara klargöra att det är ”lite mycket” på jobbet just nu. Veckans timmar tycks inte riktigt räcka till och timmarna på kontoret känns snarare som sekunder. Om jag gillar det? Oja! – men vi kan ju samtidigt konstatera att människorna i min närhet då och då kan utsättas för ett totalt psykbryt när jag känner att min stressade hjärna inte klarar av att sortera i verkligheten.
Som igår.
Efter en dag på kontoret med 190 i puls åkte jag snabbt till stan för att hinna med några ärenden innan butikerna stängde. Kom också på den briljanta idén om att tvätta bilen då 1. det verkligen behövdes och 2. fysisk aktivitet i form av biltvätt är bra för att leda ur stressen ur kroppen.
Sagt och gjort – jag åkte till en sådandär Tvätta-Själv-Hall för att spendera några minuter åt att åla mig runt bilen. Dock var det fler som hade samma intresse som jag just igår kväll och det var 4 bilar i kö före mig. Men efter cirka 25 minuter var det äntligen min tur och då – från typ ingenstans – sladdar en röd BMW in framför mig och åker FÖRE MIG in i biltvätten. Jag? Jag hänger mig på tutan som om det inte fanns någon morgondag med när personen i BMW:n inte reagerar utan fortsätter åka in i tvätthallen tänker jag att ”nej nu jävlar”. Så jag rycker upp bildörren, kliver ut ut bilen och går med mycket bestämda steg fram till mannen i BMW:n. Han (som ser något förvånad ut när en ilsken 27-åring kommer gående mot honom) frågar om det var jag som tutade så fruktansvärt mycket? Ilsket påpekar jag för honom att det var kö utanför och om han inte såg den? Han svarar då att jo, han såg kön till biltvätten men då kan skulle till avdelningen i hallen för reparation så tog han ingens plats och sedan avslutade han med att peka ut en ledig tvätt-plats åt mig i hallen.
Och ja, då var det någon som skämdes lite, om vi säger så.
Så jag spenderade alltså 30 minuter inne i en Tvätta-själv-Hall med att åla runt bilen och ha 5 andra personer i min närhet som antagligen trodde jag var ett totalt psykfall.
Jodåsåatt…
MEN: Nu är det fredag och jag känner peppen! Ska avverka några timmar på kontoret innan det bär hem av till familjen. Fint det.
Tack för att du delade! Går igenom en del jobbigt i livet och gråtit mycket. Så gick jag in här och läste det här inlägget och nu har jag skrattat så därunderbart. /en läsare
Vad glad jag blir av att läsa att jag kunde lyfta tillvaron något 🙂
Kram och hoppas du snart mår bättre!